När slutsignalen gick hade Lidköpings AIK vunnit med 8–2, detta i en match som KVBS var piskat att vinna. KVBS höll emot i en halvlek och några minuter i andra, men sedan var klasskillnaden för stor, och då pratar vi om motståndarna LAIK som är ett mittenlag och ingenting annat.
Det är bara att konstatera att det här KVBS-laget inte är tillräckligt bra för att hävda sig i allsvenskan. Med bara två vinster på 18 matcher har laget inte i allsvenskan att göra. Det är sorgliga, men alltför sanna, fakta.
Visst har laget stundtals visat att det finns något att bygga på i det här laget, men betraktat över en hel säsong har det här varit den sämsta säsongen i Katrineholmsbandyns historia.
Därför återfinns KVBS nästa år i division 1 som är en serie det inte ska vara omöjligt att vinna. Men att därifrån ta steget upp i allsvenskan igen lär bli betydligt svårare.
Varför gick det då så här illa? Naturligtvis finns förklaringen i att 14 A-lagsspelare har försvunnit på två år. Det är stenhårda fakta som inte går att förklara bort.
De få som blev kvar var inte tillräckligt många, eller bra, för att kunna lyfta de unga spelarna till den nivån som behövts. Det blev stor skillnad när Markus Hast och Mårten Grönvall kom in i laget i slutet av säsongen.
Framförallt blev KVBS tätare i defensiven och spelare som tidigare varit vilsna fick ett par trygga figurer att luta sig emot och lyfte sig därmed den lilla nivån som hade varit önskvärd tidigare på säsongen.
Därför var det så oerhört ödesdigert att Mårten Grönvall slet sönder sin ljumske på torsdagsträningen. Tränaren Andreas Staaf försökte hålla god min före matchen och påpekade att Magnus Stenberg var lika bra framåt som Mårten. Men han erkände också att defensiven är Mårtens styrka och det var där KVBS förlorade matchen den här lördagen.
Vad betyder då det här för KVBS och för bandyn i Katrineholm? Det är en förlorad säsong vi har sett och frågan är om vi har en eller flera förlorade säsonger framför oss?
Det är naturligtvis omöjligt att svara på i det här läget när allt känns som svartast. Och även om förre ordföranden Nichlas Lindén och Andreas Staaf båda sa att: ”vi ska studsa tillbaka direkt”, är jag inte så säker på att det kommer att ske nästa säsong. Men kanske om två år?
Då har förstås Markus Hast och Mårten Grönvall slutat igen, men då har de andra unga killarna i laget fått ett par säsonger mot lättare motstånd och förhoppningsvis också utvecklats. Kanske har de då också fått sällskap av killar ur det lovande P18-laget.
Så Katrineholmsbandyn är nog inte riktigt död än. Men att bandyn är svårt sargad det råder det ingen tvekan om.