Det finns förstås anledning att glädjas över de fyra lag som just nu är tabelltvåa, KAIK och Vingåkers farmarlag i bowling, KIB-damerna och KFUM:s A-lag i division 3-pingisen. Tråkigare är att nio lag är sist i sina serier och ytterligare fem är nästjumbo. Kollektiv kollaps brukar vara en formulering för oförklarliga förluster i enskilda matcher. Här handlar det om kommunala kollapser över en hel säsong. Hur kan det gå så snett?
Iivo Wegelius är världsmästaren och idrottsprofilen som spelade bandy, fotboll och ishockey hemma i Finland innan han värvades till KSK-bandyn. Han har engagerats av många klubbar i flera idrotter och efter den egna karriären blev idrotten hans jobb.
‒Psykologi är ett farligt ord att använda, säger han.
I stället tror han att svaret finns i detaljerna. En del i hans egen framgång var, och är fortfarande, nyfikenheten. Som när han ifrågasatte varför spelarna skulle springa upp och ned i en grusgrop på försäsongen. Svaret från tränaren var "så har vi alltid gjort", vilket förstås inte Iivo Wegelius nöjde sig med.
‒Vet man varför man tränar är det lättare att förstå målet. Det gäller både spelare och ledare. Kvalité kommer alltid att vara viktigare än kvantitet. Gränsen mellan tränad och övertränad är hårfin. Blir det för mycket är risken stor att man tappar lusten.
Må bra-känslan anser han lika värdefull.
‒Det var så vi blev världsmästare i bandy. Vi var inte bästa laget och många skulle ha skrattat om de hört våra korta genomgångar. Men de behövdes inte, vi hade kul ihop och litade på varandra och det vi gjorde.
‒Det är klart att man måste analysera motgångar. Men man kan göra det på olika sätt. Vi människor är för dåliga på att ge positiv respons. Men har man förlorat sju matcher i rad måste man tänka till och se en helhet.
Iivo Wegelius är inte övertygad om att det alltid ska ske kollektivt.
‒Idrotten är komplex och det är svårt att vara förberedd på allt. Men för att bryta en negativ trend måste man avsluta det gamla och börja på något nytt. Det kan vara så enkelt som att byta miljö. Det kan räcka med att man struntar i att knyta skridskorna ett träningspass och går ut och käkar tillsammans. Jag hade en lagkompis som inte kunde prata inför en grupp, men i bastun när det bara var han och jag delade han med sig massor av bra tips.