I Vingåker bodde vid halvårsskiftet 1 653 ungdomar mellan 5 och 20 år (de åldrar som berättigar till kommunalt aktivitetsstöd).
De har 22 föreningar att välja mellan om de vill idrotta.
– Antalet idrotter är inte viktigast. Vi måste se till kommunens storlek och utgå från vilket underlag som finns för föreningarna, säger Lars Furborg och plockar fram listan över klubbarna.
Cykelklubben och gymnastikföreningen Vingåkers sportklubb är de senaste som tillkommit. Sedan tidigare erbjuds fotboll, volleyboll, utförsåkning, orientering, golf, tennis, innebandy, skytte och ridsport.
–En bra mix, tycker Lars Furborg.
Men han håller med om att den kan bli bättre.
– Jag är inte säker på att vi når alla flickor. Men kommunen är engagerad, det visar den senaste budgeten där anslagen dubblerats. Från 40 kronor till 80 per sammankomst.
– Vi har inte använt begreppet idrottspolitiskt program i något samlat dokument. Men det finns en föreningspolicy och kommunen har antagit två mål. De är att öka antalet aktiva ungdomar med 15 procent och föreningarnas medlemsantal med lika mycket. Dessutom står en konstgräsplan för fotboll lika högt på politikernas önskelista som på Vingåkers IF:s, fortsätter Lars Furborg.
Ändå vill han inte vifta bort statistiken från nyhetsbyrån Siren som visar på en markant skillnad mellan pojk- och flickdominerande idrottsföreningar i Vingåker.
– Våra aktivitetsstöd är inte specade på kön utan ålder. Jag tror inte att skillnaden är så stor egentligen som siffrorna visar. Men att de ger en indikation går inte att komma ifrån. Det ger ett incitament att analysera dem.
Lars Furborg är inte främmande för att kommunen i framtiden formulerar mål i ett idrottspolitiskt program, men tycker att idrotten redan i dag lever upp till vad som kan krävas och förväntas.
– Det handlar också om att föreningarna tar initiativ.
Det gjorde cykelklubben och sportklubben som båda bidrar till ett bredare utbud där både pojkar och flickor är välkomna. Precis som de är i kommunens alla andra idrottsföreningar.