DFK Värmbol spelar med något av ett Damoklessvärd hängande över sig. På de återstående matcherna är det tolv poäng som gäller om kontraktet ska klaras. Efter den här matchen är det elva. Därför var det kanske inte så förvånande att det var DFK som bestämde takten direkt mot betydligt högre placerade Enskede. En stabil trebackslinje, backades den här eftermiddagen upp av ett löpande och krigande mittfält. Det har vi inte sett mycket av den här säsongen.

Just detta löpande av Ebba Sjögren, Marlyn Campa och Chatham Deprospo gjorde att DFK vann mycket andrabollar och erövrade hela tiden mark på mitten och kunde ställa om spelet till anfallsläge.

Tyvärr saknades skadade spjutspetsen Lisa Moberg längst fram och det var kanske det som hade behövts i den här mållösa matchen. Men hennes knä är fortfarande ömt och hon stod över.

Men det ska sägas att DFK gjorde en av säsongens allra bästa matcher nu när det gäller som mest. Det var kul att se att inga som helst nerver verkade anfäkta hemmaspelarna. Med bara lite mer tur och skärpa så kunde faktiskt DFK ha vunnit matchen med ett par mål.

– Jag är inte nöjd med oavgjort, det känns som om vi var förtjänta av en seger så det här känns nästan som en förlust, suckade tränaren Roger Anrog efter matchen.

Tittar man i anteckningsblocket upptäcker man att det i stort sett bara är DFK-chanser så långt papperet räcker. Några halvfarliga lägen fick DFK-målvakten Louise Halgren avvärja i målet och det gjorde hon med den äran. Det märks att självförtroendet, som är så viktigt för en målvakt, sakta men säkert börjar stabilisera sig hos Hallgren.

De farligaste DFK-chanserna hade Ellen Erlandsson och inhoppande Wilma Malmsten hade ett gyllene läge när det bara återstod sekunder av matchen, men bollen smet precis utanför.