Sedan några år tillbaka utser Julita hembygdsförening en eldsjäl. I år uppmärksammar föreningen de kvinnor som utgör Almgårdens nätverk. Några män har varit med tidigare, men nu är alla kvinnor.
Motiveringen lyder så här: "För ett mångårigt ideellt arbete som glädjespridare och stöd för de boende på Almgården har Julita hembygdsförening beslutat att utse Nätverket Almgården till Julitas eldsjäl 2018."
Nätverkarna turas om att varannan torsdag komma till Almgården. Då har de hembakt bröd med sig och har aktiviteter med de boende. Det kan handla om att prata om gamla tider, eller aktuella saker.
‒Nu när det var OS fick de satsa på hur många medaljer Sverige skulle ta. Ingen gissade rätt, för Sverige tog ju så många guld. Men vi kom in med pompa och medaljer, alla fick medalj, berättar Agneta Pettersson som ett exempel.
En stickad tröja i ett visst mönster kan föra in på prat om kläder, om stickning och om Norge.
‒Alltid föder det en diskussion, säger Solveig Karlsson.
Nätverket har, bland mycket annat, ordnat julgransplundringar, klätt midsommarstången, hjälpt till när det är kräftskiva, haft luciatåg, kokat rotmos, haft hattparad, och ordnat färd med häst och vagn för att titta på pionerna vid Julita gård.
Sedan 1999 har nätverket funnits. De som nu är verksamma har kommit in vartefter. Margareta Pettersson Elert är den senast tillkomna.
Om varför hon engagerar sig säger hon:
‒Jag har alltid varit intresserad av människor, och äldre människor. Jag tycker det är givande. Det betyder så mycket att man pratar med de äldre, på ett vuxet sätt.
Sylvia Pettersson är engagerad både i nätverket och i diakonin. Hon uppskattar att träffa de äldre.
‒Man är ju snart där själv. När jag blev ensam för fem år sedan engagerade jag mig ännu mer. Jag känner behov av att prata med de äldre, säger Sylvia Pettersson.
Hur är det då att få ta emot detta pris?
‒Du vet ju hur man är, "det ska väl inte vi ha", säger Sylvia Falk.
Hon konstaterar att fastän de bor i byn så vet många inte om vad de gör, så det är roligt att bli uppmärksammad.
‒När man går härifrån är man så glad! säger Sylvia Falk, som liksom de andra är aktiv även i annat i Julita.
När Kuriren besökte Almgården förra torsdagen serverades sockrade bullar, hallongrottor och annat fint kaffebröd. Sedan blev det prat om påsktraditioner.
‒När jag var barn klädde vi inte ut oss. Vi skickade påskbrev med godis i där jag kommer ifrån, berättar Solveig Vallin Carlsson i nätverket.
Ett sådant uppslag brukar leda till att fler berättar om vad de gjorde när de var barn.
‒De kommer ju från lite olika ställen, säger Solveig Vallin Carlsson.
En av dagens besökare är Stig Jansson.
‒Det är trevligt att komma tillsammans så här, säger han.