Tom Vallberg. Foto:

Tom Vallberg

Till minne

Det är svårt att inse att Tom är borta, men det är lätt att skriva en text om honom. Enligt mig (och säkert många andra), finns det bara gott att säga.

När vi var barn under skolåren i Marmorbyn, var Tom en snäll och god kompis. Under högstadietiden flyttade Tom och hans familj in till Katrineholm och då fortsatte vi att ha kontakt genom fotbollen i Gropptorps IF. Efter fotbollstiden möttes vi med jämna mellanrum, när Tom jobbade som vakt, var fönsterputsare, vaktmästare eller i simhallen när han spelade UV-rugby. I vilken roll man än mötte honom, var han oftast glad och positiv. Detta gäller inte minst på de skolträffar med Marmorbyns elever, som vi har haft vid några tillfällen. Den senast återträffen hade vi i februari i år, och Tom var faktiskt en av initiativtagarna till att denna trevliga kväll blev av.

Idag känns det extra viktigt att träffen blev av och att Tom var med. Många av oss har vetat att Tom har varit svårt sjuk sedan länge, men han har kämpat på. Vi har kanske trott att Tom skulle fixa det, och därför är det svårt att förstå att vi inte kommer att träffa lugna och trygga Tom igen. Han kommer att vara mycket saknad av oss gamla kompisar från förr.

Bengt Karlsson

Läs också

( 5 st )

Läs mer om dessa ämnen

KatrineholmMarmorbynDödsfall
Relaterat