• "Brott ska anmälas, det är min uppfattning, vare sig det händer till sjöss eller i land. Det är ett polisärende. Hade inte jag anmält så hade inget hänt. Det finns ett problem inom sjöfarten: Det är accepterat att bete sig lite illa, att vara en "sjöbuse", och det funkar inte 2019", säger Elsa Hatz Grandin. Foto:
  • "Jag har fått höra att 'du som har skinn på näsan kommer att klara dig'. Jag har också fått rådet att 'stå ut'", säger Elsa Hatz Grandin. Foto:
1/

Polisanmälan ledde till fällande dom för chef

Brott

Just när hon var färdig med sin utbildning till sjökapten hände något som fick Elsa Hatz Grandin att radikalt byta bana. Hon blev utsatt för sexuellt ofredande av sin chef, och händelsen tystades ned. Men sista ordet var inte sagt.

Elsa Hatz Grandin, uppvuxen i Julita och på Ericsberg, har alltid varit intresserad av fiske, berättar hon.

– Jag bodde i Mexiko i två år, och där jobbade jag lite som fiskare. Min pappa och jag hade intresset för fiske gemensamt. När han dog för några år sedan började jag fundera på att utbilda mig inom sjöfart. En bortgång får en att tänka till lite, säger hon.

Förutom intresset för sjön uppskattar hon också systemet att man jobbar en tid – några veckor – och är ledig lika länge.

– Jag jobbade först på mindre båtar. När Citybanan byggdes körde jag en bogserbåt i ett år. På Citybanan var jag enda kvinnan bland 400 män, och 17 olika nationaliteter. Sen började jag på sjökaptensprogrammet i Kalmar. Jag tänkte att om jag ska jobba i den här branschen behöver jag ha den högsta utbildningen. Jag ville ha den i ryggen för att kunna känna mig trygg och respekterad.

– Det hjälpte inte, konstaterar hon.

I augusti 2017 var hon färdig med sin fyra år långa utbildning till sjökapten, och hade fått jobb på en isbrytare. Man får jobba sig upp till att bli kapten, och ofta får man börja som matros, förklarar hon.

– Jag hade kämpat för att få jobb på en isbrytare. Det finns inte så gott om jobb, vilket gjorde att jag var väldigt glad att få jobba på en svenskflaggad statlig isbrytare.

Isbrytaren låg i hamn i Luleå, och en kväll i början av hennes anställning blev hon och överstyrman, som var hennes chef, bjudna över till ett annat fartyg. Det som började som en trevlig kväll ändrade karaktär när chefen blev berusad och började bete sig aggressivt.

När Elsa kom ut efter ett toalettbesök sa hennes chef: "Har du torkat fittan nu?" Han fortsatte och ryckte tag i hennes hand och sa: "Är du blöt? Har du torkat fittan med handen?"

Hon blev helt ställd. Det övriga sällskapet reagerade på hans beteende och någon föreslog att Elsa skulle smita därifrån. På vägen tillbaka till isbrytaren blev Elsa upphunnen av mannen som ställde frågor av sexuell karaktär och krävde att hon skulle följa med till hans hytt för att "lämna pissprov". Om hon inte gjorde det skulle hon inte ha något jobb kvar.

Hon nådde sin hytt, men sov inte en blund den natten.

– Ett fartyg är både ens arbetsplats och ens hem. Det gör att man blir särskilt utsatt.

Efter händelsen fortsatte hon jobba. Hon tog upp det som hänt med överordnade. Det resulterade efter några veckor i att hon kallades till ett möte med befälhavaren och överstyrman där hon förmåddes att skriva på en tystnadsförbindelse. Befälhavaren skrev ett mejl till Sjöfartsverket om mötet, och bad mottagarna radera mejlet när de läst det.

Sjöfartsverkets hantering av händelsen är det som fått Elsa Hatz Grandin att lämna yrkeslivet som hon drömt om och utbildat sig för.

– Svin finns och kommer alltid att finnas. Det kan man inte skydda sig emot. Det anmärkningsvärda är att man tystar ner ett sexuellt ofredande och raderar mejl om detta, i en statlig myndighet. Det är det som gör att jag inte kan se hur jag ska kunna utvecklas inom sjöfarten, säger hon.

På frågan vad hon tror gör att någon vågar bete sig som hennes chef gjorde, säger Elsa:

– Det får inte konsekvenser. Det har blivit normaliserat.

Den här gången fick det konsekvenser. När Elsa slutat sitt jobb på isbrytaren gjorde hon en polisanmälan. För två veckor sedan avkunnade Luleå tingsrätt sin dom. Rätten konstaterar att Elsa Hatz Grandin utsatts för upprepade kränkningar av sin sexuella integritet av en överordnad person, delvis framför andra personer. Mannen döms för sexuellt ofredande till 54 000 kronor i böter och ska betala 10 000 kronor i skadestånd till Elsa Hatz Grandin.

– Hade inte jag anmält så hade inget hänt. Det är första gången i svensk sjöfart som ett sexofredande får rättslig prövning. Jag vill uppmana kvinnor att faktiskt anmäla, säger hon.

Det har gått ett och ett halvt år sedan händelsen.

– Det har varit jättejobbiga ett och ett halvt år. Men det har också stärkt mig. Jag har fått reaktioner. En kvinna som lämnade sjöfarten för 25 år sedan hörde av sig, och hennes tack till mig har gjort det här värt det. Jag tänker på de kvinnor som inte har fått upprättelse, som har slutat av sådana här anledningar.

Vad kände du när domen avkunnades?

– Ett berg som lossade från mina axlar! Otrolig lättnad. Och jag kände också lite hopp, det finns faktiskt rättvisa.

Hon har även känt en förändrad inställning till sin person inom branschen:

– Innan domen kom har jag setts som en bråkstake. Det har hänt något med andras syn på mig. Jag har fått erbjudanden om jobb. Jag har fått upprättelse från branschen. Den kom när domen kom.

Det finns åtskilligt att ta itu med när det gäller arbetsmiljö konstaterar Elsa Hatz Grandin.

– Jag skulle kunna tänka mig att jobba med de här frågorna inom sjöfarten, fackligt, säger hon.

Det senaste halvåret har hon dock utbildat sig till yogalärare, och vill starta en egen verksamhet.

– Det är på sjön jag har fastnat för yogan. I min hytt, på min yogamatta. Yogan har stärkt mig både fysiskt och psykiskt. Den har varit mitt största stöd.

Elsa bor i Stockholm, men siktar på att flytta.

– Jag och min pojkvän skulle gärna vilja hitta ett hus på landet. Jag skulle gärna ha Katrineholm som närmsta stad, jag tycker väldigt mycket om Katrineholm.

Läs också

( 5 st )

Läs mer om dessa ämnen

ArbetsmiljöBrottInternationella kvinnodagenJämställdhetSjöfart
Relaterat