• "Att gå så långt blir som en väldigt lång meditation. Jag har lärt mig att uppskatta saker som jag inte tänkte på tidigare – god mat, vatten och vänliga människor", säger Timmy Bergkvist. Foto:
  • Med utrustning för 10 000 kronor och 25 000 kronor på fickan gav sig Timmy Bergkvist iväg. Foto:
  • Vandringen började vid Lands End som är Englands sydligaste udde. Foto:
  • Efter två månader och tre dagar hade Timmy Bergkvist nått sitt mål, John O'Groats, längst upp i Skottland. Foto:
  • "Folk har stannat och erbjudit mig skjuts, men jag har tackat nej. Jag måste gå. Jag fick inte fuska", säger Timmy Bergkvist. Foto:
  • Inälvor från får är huvudingrediensen i den skotska maträtten haggis. "Jag åt det samma dag som Sverige mötte England i VM", berättar Timmy Bergkvist. Foto:
  • Lång vandring innebär också skavsår och blånaglar. Foto:
1/

"Nu vågar jag göra mer saker själv"

Hälsa

Jobbet tog nästan all tid och kraft. Då bestämde sig Timmy Bergkvist för att ta en paus i tre månader och vandra genom hela Storbritannien.

Det har bara gått en dryg månad sedan Timmy Bergkvist kom hem från England. Nu är han tillbaka i Katrineholm en kort sväng för att jobba på sin gamla arbetsplats Valla blästring. Här jobbade han i sju år efter att han gick ut yrkesgymnasiet som svetsare. Det var också här idén att göra en lång vandring började pyra efter att han fick höra om en jobbarkompis som gått den spanska pilgrimsleden till Santiago de Compostela.

Men sen flyttade han och flickvännen till Oslo där Timmy fått arbete på ett lager. Det var tungt och tog nästan all tid så efter tre år sade han upp sig.

– Jag var smått sönderstressad och tog inte hand om mig själv. Jag behövde en lång paus och leva mer i nuet. Bara byta atmosfär helt och hållet och göra nåt jag aldrig har gjort.

Timmy Bergkvist insåg att nu var det dags att göra verklighet av sin önskan att vandra. Och helst ville han göra det i England.

– Jag älskar det landet – kulturen, folket, musiken och hela atmosfären.

20 maj i år tog han flyget till London och sen tåget till Penzance som ligger längst ner på Englands södra udde. Där började den drygt två månader och 150 mil långa vandringen.

– Det fick ta den tid som behövdes, utan stress. Syftet var att utmana mig och våga göra det helt själv. Men också se mer av hela Storbritannien. Mitt enda mål var att ta mig till toppen i Skottland, sen fick dagarna komma och gå som de var.

I början hade han en karta men den skrotade han snart och använde i stället gps:en på mobilen. Han har gått på igenvuxna stigar, vandringsleder, längs större och mindre vägar. Sett berg och hav, floder och naturparker, nästintill övergivna byar, trasiga hus och fattigdom. Han har tältat på campingplatser eller mitt i naturen, tagit in på pensionat och vandrarhem. Ibland har ensamheten varit för jobbig. Då har han ringt till flickvännen eller mamma bara för att prata och dela med sig av allt han sett och varit med om.

– Jag har inte mött en enda människa som varit ovänlig. Alla har varit otroligt hjälpsamma. Jag har sovit hos folk och fått hjälp. Farligast var det i början när jag gick längs större vägar. Men folk var alltid vänliga och saktade ner. Det kändes som att de månade om mig.

I packningen, som till en början vägde 17 kilo, har han haft lite ombyte, tält, mat och vatten. Efter nån vecka skickade han hem två kilo böcker och kläder.

– Det var skönt. Jag gick ner mycket i vikt och ryggsäcken skavde på höftbenen.

Annars var det fötterna som tog mest stryk. Varje dag gick han upp klockan sex på morgonen, åt gröt och packade ner tält och alla grejer. Sen gick han mellan tre och fyra mil. Oftast åt han lunch som han ordnade själv eller köpte på en pub, men ibland hoppade han över det för att komma fram. Då var det bara att äta kvällsmat och sen lägga sig.

Den 23:e juli nådde han sitt mål på Skottlands nordligaste udde, John O’Groats.

– När jag kom fram tänkte jag: ”Nu är det gjort.” Det var en konstig känsla och en väldig lättnad. Som att ta bort en stor sten från axlarna.

Hur har vandringen förändrat dig?

– Jag tror att jag är mer positiv och glad. Och jag har blivit starkare som person, mer självständig. Nu vågar jag göra mer saker själv.

Råder du andra att göra samma sak?

– Ja, alla bör göra nån form av vandring nån gång. Det kan räcka med Sörmlandsleden en vecka bara för att slippa stress och allt. Vandra och tälta och vara ett med naturen. Slippa stan ett tag och träna på att vara själv utan att få hjälp av någon. Man växer som person.

Timmy Bergkvist

Ålder: 28 år

Bedrift: Vandrat ensam 150 mil genom hela Storbritannien.

Lärdomar: Eventuellt skulle jag ha med mig mer torrmat, som är lättare. Och kanske planera rutten lite mer, bokat vandrarhem och pensionat.

Nästa rutt går till: Kanske gå eller cykla Irland runt, eller gå i Spanien.

Gå eller åka bil: Man kan åka men man ser och upplever mycket mer när man går.

Måste på vandringen: Det låter kanske klyschigt, men man måste ha en positiv inställning. Det behövs när allt bara gör ont och man är hungrig och det är 28 grader varmt. Då får man bita ihop.

Läs också

( 9 st )

Läs mer om dessa ämnen

KatrineholmVallaHälsaPersonligt
Relaterat