Ledare Visst kan det låta lockande att låsa in folk och kasta bort nyckeln. I alla fall när det handlar om personer som bedöms vara ett hot mot rikets säkerhet, har extrema åsikter och många helst vill slippa ha som grannar.

”Lock them up” som KD:s Sara Skyttedal twittrade om de sex imamer som nyligen släpptes ur förvar.

Lika självklart är det att en rättsstat inte kan göra så. Sverige får inte fängsla människor på obestämd tid, utan att det framförs konkreta anklagelser, presenteras bevismaterial och prövas i domstol.

Det räcker alltså inte att befara att någon kommer att göra stor skada. En rättsstat straffar människor för brott som de har begått. Inte för brott som de kan tänkas begå, dock med en tydlig skillnad mellan svenska och utländska medborgare. 

De senare får utvisas i förebyggande syfte, om det är "påkallat av hänsyn till rikets säkerhet", förutsatt att de inte skickas till länder där de riskerar förföljelse, tortyr eller döden. Undantaget anges i Europakonventionen, som Sverige har undertecknat, och flera länder står just nu inför liknande bryderier som vi. Utan tillräckliga garantier som går att följa upp kan ingen överlämnas till exempelvis Irak eller Egypten. Gör vi det i alla fall, vilket vi gjorde med två terrormisstänkta egyptier 2001, som senare torterades, kommer Sverige troligtvis att fällas av FN:s tortyrkommitté.

Om sanningen ska fram är det få som skulle bry sig om en sådan pik. Ingen politiker kommer att förlora väljare på att utvisa sex muslimer med extrema åsikter, oavsett vad de sedan utsätts för. Det är alltså inte särskilt troligt att Stefan Löfvens (S) regering inte gör vad den kan för att islamisterna ska lämna landet och sannolikt gärna hade haft dem kvar i förvar tills vidare.

Därför är det svårt att ta Ebba Busch Thor (KD) på allvar när hon föreslår att Sverige ska "stresstesta hur länge det är möjligt att hålla dem i förvar", medan regeringen förhandlar med hemländerna om ett mottagande, som har dåliga odds att bli av innan tidsfristen på ett år går ut. Samma sak gäller Ulf Kristersson (M), som säger till TT att det inte är "acceptabelt att deras säkerhet går före Sveriges säkerhet" apropå att de inte är kvar i förvaret.

På så sätt får dessa partiledare situationen att framstå som enkel. Som om det bara är att låsa in folk och deala lite med Irak för att saken ska vara ur världen. Som om mänskliga rättigheter skulle vara ett onödigt hinder, som en klåfingrig paragrafryttare har hittat på. Som om internationella konventioner inte har tillkommit just för att skydda enskilda, även om de inte är guds bästa barn, eftersom det finns en hel del människor, exempelvis medlemmar i nazistiska Nordiska motståndsrörelsen, som många av oss inte skulle gråta över om de låstes in på obestämd tid.

Men det är inte så det fungerar i en demokrati. Det är inte förbjudet att ha extrema åsikter och mänskliga rättigheter gäller inte bara "the good guys".

Som folkrättsprofessorn Mark Klamberg sa på onsdagen i P1-morgon är vissa rättigheter absoluta. Om två intressen står mot varandra går därför exempelvis rätten att slippa tortyr före.

Här kan det också vara värt att minnas terrorforskaren Magnus Ranstorps sommarprat, där han påminner om att vi inte får förlora oss i kampen mot terrorismen och tappa de grundvärderingar som vårt samhälle står för. Inte bara av hänsyn till andra, utan för att terrorlagar kan slå tillbaka som en bumerang. 

Då, när man förlorar sina egna fri- och rättigheter, förstår man fullt ut varför man måste värna andras.