Från att honnörsorden i svensk förvaltning har varit centralisering och stordriftsfördelar, har pendeln svängt. Nu handlar de politiska förslagen snarare om att stärka verksamheterna lokalt.
Det kan tyda på att man på många håll känner att utarmningen har gått för långt. Exempelvis påtalar Britta Lejon, förbundsordförande för Fackförbundet ST, att statistik från SCB visar att det i dag finns 27 serviceställen där medborgare i Sörmland kan få statlig service, vilket kan jämföras med 43 för 20 år sedan.
Samma utveckling har skett över hela landet. I september publicerade Aftonbladet en artikel om Gullspång med rubriken: "Kommunen som staten lämnat – bara Systembolaget är kvar". I somras skrev Expressen om hur en enda polisbil ska bevaka hela Dalsland. I en del kommuner finns det till och med fler anställda på Systembolaget än hos Polisen.
Med tanke på att Statskontoret kommit fram till att medborgare är nästan dubbelt så nöjda med servicen från Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Polisen när myndigheterna har kontor i kommunen än när de inte har det, är det alltså inte särskilt konstigt att missnöjet växer i takt med att de lokala kontoren försvinner. Särskilt inte när nedläggningar kombineras med skattehöjningar och en känsla av att ingen tar ansvar för helheten.
För även om varje enskilt nedläggnings- eller omflyttningsbeslut kan vara väl avvägt för den specifika myndigheten, kan det bli fel när olika statliga verksamheter inte koordinerar sina beslut. Inte för att en stad står och faller med om den har en myndighet, tingsrätt eller ens en polisstation. Däremot står och faller mycket i en stad med om medborgarna känner att allt mer försvinner samt om det finns arbetstillfällen för både hög- och lågutbildade.
Problemet med när en myndighet lägger ner än således inte nödvändigtvis den specifika nedläggningen, utan att det ofta leder till att även nästa myndighet flyttar, bland annat med motiveringen att det är svårt att rekrytera till lediga tjänster. Det gör i sin tur att även det privata näringslivet får större problem att hitta rätt kompetens.
Därför finns det ett egenvärde i att statliga verksamheter finns i hela landet. Dels för att det skapar en närhet mellan stat och medborgare. Dels för att det ökar möjligheten för högutbildade att verka utanför storstäderna, vilket även förbättrar det lokala näringslivets villkor.
Det är mot den bakgrunden Kristdemokraternas förslag om att öppna tingsrätten i Katrineholm, som presenteras i dagens Katrineholms-Kuriren, ska ses. För det är ingen tvekan om att det just nu sker ett perspektivskifte i svensk politik.
Förr låg fokus på stordriftsfördelar. Nu främjas lokal närvaro, vilket även Strålsäkerhetsmyndighetens flytt till Katrineholm är en del av.
Inget av tankesätten är mer rätt eller fel. Varje satsad skattekrona ska läggas där den gör största möjliga nytta, vilket betyder att det som kan samordnas för att ge skalfördelar bör göra det.
Men i det statliga uppdraget ligger inte bara att tjänstemännen ska vara aldrig så skickliga och effektiva på sina jobb. Det ingår även att medborgarna ska vara nöjda, uppleva att de får personlig service och känna att staten finns där och förstår hur det fungerar på plats.
Det gör man inte alltid bäst på distans.