Jimmy Jansson (S), kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna, berättade på Facebook förra veckan om sina idéer för framtidens invandringspolitik. Det har uppmärksammats av flera redaktioner.
Vissa politiker gav bifall medan andra anklagade Jansson för att flörta med SD-sympatisörer. Den kritiken missar poängen. Det stora problemet med texten är inte att den kittlar nationalistnerver – som den förvisso också gör – utan att den har anmärkningsvärt låg kvalitet. Det är för mycket motsägelser, ofullföljda tankar, kunskapsluckor.
Några exempel:
”[Det är] rimligt att politiken framåt måste handla om att hålla ihop familjer”, skriver Jansson apropå förlängningen av den tillfälliga asyllagen. Bara för att i nästa andetag beklaga underlättad familjeåterförening. Hur ska han ha det?
Ur hans text går att uttyda att han förespråkar en övergång till ett kvotflyktingsystem av något slag. Förutom aspekter som asylrätt och andra invändningar som har avhandlats på denna sida, finns det ett par saker som Jansson bör känna till. Kvotflyktingar har i regel svårare att etablera sig, jämfört med dem som tar sig hit på egen hand. Det framgår bland annat i förra årets uppmärksammade ESO-rapport från Joakim Ruist. Den svenska flyktingkvoten är också traditionellt starkt inriktad mot särskilt utsatta personer, exempelvis de med funktionsnedsättning.
Janssons omläggning av asylpolitiken går likväl ut på att större andel av flyktingarna, kanske alla, ska vara kvotflyktingar, samtidigt som nyanländas oförmåga till snabb etablering ska få svåra följder för deras politiska rättigheter och sociala skydd.
Kommunalrådet vill att medborgarskapet ska kopplas till svenskkunskaper och egen försörjning. Åtskilliga funktionsnedsatta och svårt traumatiserade personer ska få vänta med att få rösta i riksdagsval. Kanske får de aldrig göra det.
Sedan blir det dunkelt. ”…sociala skyddsnät och bidrag behöver inte vara fullt tillgängliga innan garantier om att stadigvarande bidra tillbaka till välfärden genom arbete finns”, skriver Jansson utan att berätta vilka garantier, men påpekar sedan att det redan finns kvalificeringsregler till olika ersättningssystem. ”Men du hajar principen”, avslutar han resonemanget.
Nej, jag hajar inte alls.
Det ska ställas krav på asylsökande för ekonomisk ersättning, anser Jansson, utan att precisera kraven, samt kallar bidraget generöst.
Låt se. Vuxna ensamstående asylsökande som bor på asylboenden där mat inte ingår får 71 kronor per dag, omkring 2 200 kronor i månaden. Det är ett belopp som inte har ändrats sedan 1994 trots att priserna har stigit med 35 procent. Det kan jämföras med försörjningsstödsnormen som räknas upp kontinuerligt och nu är 4 080 kronor.
För några år sedan lekte Jansson fattig genom att leva på försörjningsstöd i en månad. ”Knapert”, tyckte han att det var. Varför inte testa att leva på drygt hälften av det, som asylsökande gör, och sedan återkomma till frågan om generositet och vad som är rimliga krav kopplade till den ersättningen?
Det är helt i sin ordning att en kommunpolitiker från Eskilstuna diskuterar de här frågorna. Men han bör göra det mer seriöst än så här. Nyhetsredaktioner bör i sin tur bli bättre på att ställa kritiska frågor till politiker som gör den typen av utspel.