En viktig del av uppgörelsen mellan regeringen och Liberalerna och Centerpartiet var avskaffandet av värnskatten. Denna fråga har drivits under lång tid av de liberala partierna och det verkar alltså ironiskt nog som att vi var tvungna att få en uppgörelse med de rödgröna för att det äntligen skulle bli av.

Värnskatten är den där extra delen till inkomstskatten som kommer till för den som tjänar över cirka 55 000 i månaden med en ytterligare andel på den redan vid det laget höga skatten. Det faktum att värnskatt är det sista tillägget i skattesatsen innebär såklart att det är enkelt för motståndarna till avskaffandet att göra det till en känslomässig fråga om ”de rika”. Det är en enkel poäng att plocka att ”den som tjänar mest ska bidra mest”.

Det är en retorik som tyvärr även har använts av oppositionspartierna till höger - av såväl Moderaterna som Kristdemokraterna. Dessa påstår sig plötsligt värna en plattare ekonomisk inkomstfördelning. Det är verkligen synd att de låter det politiska spelet överskugga ideologi i denna fråga. För värnskatten må vara en ganska liten fråga, men den är fortfarande symboliskt viktig för någon med frihetliga värderingar.

För det första är det en viktig princip att man åtminstone ska få behålla hälften av de pengar man jobbat ihop. Med värnskatten går man vid en viss inkomst över den andelen.

För det andra är alltså inte värnskatten något staten tjänar pengar på, den där högre skatten när man kommer över en viss månadslön gör att de personer som ligger precis på gränsen i bland väljer bort de där extra arbetstimmarna eftersom det lönar sig så dåligt. De totala arbetade timmarna i ekonomin sjunker och lite mindre skatt kommer in till staten än vad som varit fallet om fler arbetat lite mer.

För det tredje, att beskatta löner i stället för kapital är en klassik fråga för liberaler som strävar efter att det ska vara möjligt för en individ att bli rik på sitt eget arbete i stället för att vara tvungen att ha en förmögen familj i ryggen. Flit ska belönas, inte straffas så hårt som idag.

Sedan slutligen, att framställa värnskatten som den viktigaste fördelningspolitiska åtgärden i landet är tramsigt, den kommer förändra den totala siffran på ekonomisk jämvikt i landet med 0,03 punkter, från 0,28 till 0,30. Då skulle vi ligga på samma snitt som OECD, knappast ett gäng ickefungerande länder.

En avskaffad värnskatt kommer inte skapa några gigantiska klyftor. Den kommer till och med kunna ge mer skattepengar till kassan. Men framförallt, det är en viktig symbol, för att arbete ska kunna löna sig och för att staten inte har rätt till mer än hälften av vår inkomst, rent moraliskt. Tas den nu äntligen bort ska de liberala partierna ha ett stort erkännande och de moderater som gnällt borde skärpa sig och sluta försöka plocka vänsterpoäng.

Hanna Marie Björklund