Det var en gång då det talades varmt om 24-timmarsmyndigheten, där det aldrig skulle vara stängt. Mer tillgängligt, mer möjligheter och mer service. På senare tid har vi mer kunnat läsa om myndighetskontor som stängs på mindre orter och en statsmakt med färre dörrar och framför allt färre ansikten utåt.

Digitaliseringen ger stora möjligheter, framför allt utanför ordinarie arbetstid. Men var egentligen syftet med digitaliseringen en automatisk centralisering? Att ha en myndighetsflora med allt färre kontor för att fysiskt möta medborgare?

Det är i det perspektivet som vi behöver betrakta de senaste buden om Arbetsförmedlingens framtid (SN 29/3). För myndigheten är inte ensam om att vilja stänga kontor och minska lokalkostnader. Runt Skatteverket och runt Kronofogden har diskussionen varit densamma. Myndighetsledningar har valt att spara genom att stänga lokaler och minska möjligheterna till nära möten med medborgare. Signalen är att något så viktigt som ett myndighetskontor bara kan finnas i riktigt centrala orter.

Centralisering är ett trubbigt sätt få till bättre myndigheter. Inte minst för myndigheter som söker medborgarnas tilltro. I ett samhälle där låsta dörrar är det normala, även för många offentliga verksamheter, där ökar avstånden lätt. Klyftan mellan behövande och servicegivande, mellan tjänstemän och medborgare växer. Längs dylika vägar växer inga förtroenden.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) sade till Sverige Radio att Arbetsförmedlingens generaldirektör har struntat i hennes maningar att inte lägga ned fler kontor (SR 28/3). Civilminister Ardalan Shekarabi (S) driver sedan tidigare linjen att myndigheternas närvaro i hela landet är centralt för tilltron till staten. Regeringen styr myndigheterna, säger Ylva Johansson till SVT (29/3), men vem bestämmer?

Det må skrockas om att Centerpartiet och Liberalerna vill ”lägga ned” Arbetsförmedlingen och att Centerns arbetsmarknadspolitiske talesperson Martin Ådahl ändå kritiserar nedläggningarna på mindre orter. Nyansering är en dygd. Överenskommelsen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet är att Arbetsförmedlingen görs om till 2021. En del av Arbetsförmedlingens verksamhet lär läggas ut på entreprenad, annat som kontroll- och myndighetsfunktioner blir kvar eller förstärks. Det säger inget automatiskt om hur många kontor det ska vara - eller hur många som kommer att jobba på varje plats. Kanske är det de största enheterna som behöver bantas mest?

Kravet på mer effektiva myndigheter är inte detsamma som fler stängda kontor. Om det inte finns någon att prata med kan det ”effektiva” vara en synvilla. Myndigheter som blir till ansiktslösa enheter på längre avstånd löper risken att gå från att vara medborgarnas myndigheter till att bara vara statens. I bästa fall är det ständigt öppet på nätet, men att allt färre känner sig välkomna in och allt mindre sugna på att finansiera verksamheten.