Gästkrönika EU var avgörande för att Europa skulle kunna lämna världskrigen bakom sig. Det europeiska samarbetet har gett människor fred, frihet och välstånd. Men nu blir EU tyvärr akterseglat av nationalstaten. Samordningen, samtalen och solidariteten lyser med sin frånvaro. Varje land står sig självt närmast, inte minst vad gäller medicinsk materiel och personal. Italien bad tidigt om hjälp från sina kamrater i EU – men ingen ställde upp. Unga och gamla ligger nu i sjukhuskorridorerna och kämpar för att få luft och behandling.

Italien är en av världens största ekonomier – eller var? Den italienska regeringen har stängt i stort sett all verksamhet i hela landet i ett försök att bromsa smittspridningen. Slaget mot ekonomin kan jämföras med konsekvenserna av ett krig. Att euroländerna skulle kunna – eller ens vilja – ta en betydande del av kostnaderna är osannolikt. Italien kan falla, landet var skuldtyngt sedan tidigare.

 

Covid-19 har slagit ner som en bomb. Allt vi är vana vid kastas över ända. Gränserna är stängda, flygtrafiken har avstannat och land efter land inför strikta restriktioner för människor att lämna sina hem. Världsekonomin hotas av härdsmälta. Efterfrågan är borta. Osäkerheten är fullständig.

Mänskligheten har lidit av farsoter, svält och krig under nästan hela sin tid på jorden. Men genom idérikedom, teknik och samarbete har dessa fasansfulla fenomen bemästrats under 1900-talet och bringat längre och lyckligare liv för stora delar av världens befolkning.

 

Historikern Yuval Noah Harari framhåller i boken ”Sapiens” betydelsen av människans unika förmåga att samarbeta i större grupper. Att vi dessutom har fantasi och kan använda abstrakta tankefigurer såsom nationalstater, penningvärde, tillit och universella mänskliga rättigheter är helt grundläggande för vår rikedom. 

Vi får inte tappa bort detta under krisen. Coronapandemin sätter fingret på att vi är ömsesidigt beroende av varandra i en komplex, sammanflätad och global värld som ger oss allt vi kan önska, “just in time”. Hur viktig denna globala ordning är blir smärtsamt uppenbart när den abrupt släcker ner. Lunginfektionen påminner även om att vi är en del av ekosystemet.
 
 

Sällan har internationella institutioner som garanterar rörlighet och samarbete varit viktigare. Staterna måste återigen öppna sina gränser och respektera den personliga integriteten när pandemin har ebbat ut. Här har EU en viktig roll. Inte minst eftersom världsordningen kan se annorlunda ut, med ett försvagat USA och ett makthungrigt Kommunistkina. 

Tilltron till demokrati, öppenhet, vetenskap, frihandel och marknadsekonomi måste återupprättas. Annars riskerar mänskligheten att kastas tillbaka till sitt historiska normaltillstånd med sjukdom, väpnade konflikter och fattigdom. På kort sikt är det därför avgörande att EU-samarbetet värnas och vårdas, även av Sverige. EU-flaggan borde hänga vid sidan av den svenska när statsministern talar till folket. Bekämpandet av smittan skulle dessutom vinna på samordning i Europa. Viruset känner inga nationsgränser.

 

Sofia Nerbrand är fristående liberal skribent.