Ledare Länsstyrelsens sätt att hävda riksintressen för kulturmiljövården är absurt. EK/ST har vid flera tillfällen berättat hur myndigheten i Nyköping slår ner på detaljplaner som innehåller höga hus i riksintressanta områden. Detta agerande från Länsstyrelsen innebär sabotage av stadsutveckling, bostadsbyggande och en drift med det kommunala självstyret. Därmed är det ett problem som sträcker sig långt utanför Eskilstuna.

Det senaste fallet rör detaljplanen för kvarteret Väduren i industriområdet Väster i Eskilstuna. I planen finns ett hus på uppskattningsvis 10-12 våningar och en totalhöjd på 39 meter (som kommunen nu sänkt till 35 meter).

 

Detta går inte för sig, anser Länsstyrelsen, då det skadar stadsbilden och det kulturhistoriska värdet. Förslaget måste ändras väsentligt för att myndigheten ska släppa igenom detaljplanen.

Länsstyrelsens motivering är en fantastisk studie i navelskåderi. Tjänstemännen anser att det höga huset sticker ut så pass mycket från den omgivande bebyggelsen ”att läsbarheten av området försvåras, det vill säga möjligheten att förstå och uppleva den riksintressanta kulturhistoriska utvecklingen av Eskilstuna som industristad och dess uttryck ’industrianläggningar från 1800-1900-tal’”.

 

Det är helt i sin ordning att skydda byggnader med kulturhistoriskt värde. Men detta skydd kan inte rimligtvis utsträckas till ett förbud mot att uppföra byggnader med högre höjd bredvid. För om detta är förutsättningen för att ”förstå och uppleva” en stads kulturhistoria, får staden knappt genomgå någon arkitektonisk utveckling överhuvudtaget. Allt måste byggas i samma stil och på samma sätt som… ja, när egentligen?

Länsstyrelsen tycks önska att gamla industriområden, som nu ligger på värdefull byggmark, ska lämnas så intakta som möjligt. Helst ska de vara ödsliga monument över svunnen tid, att studera för inbussade turister några gånger per år.

 

Så kan vi inte ha det. När allt kommer omkring finns staden till för dess invånare. Frågor om stadens fysiska utseende bör höra till det allra mest lokala, som staten och dess företrädare i länsstyrelser ska hålla sig en bit ifrån.

Det höga huset på Väster och även det tilltänkta något högre i Munktellstaden, som EK/ST tidigare skrivit om och som Länsstyrelsen givetvis också har sagt nej till, vore spännande inslag och markörer för stadens omvandling, där gamla industrier makar på sig för att ge plats åt bland annat bostäder. Höga hus är miljövänligt, energieffektivt och smart användning av mark.

 

Länsstyrelsens agerande väcker också den större frågan om utdraget arbete med detaljplaner och hinder mot bostadsbyggande. I Januariavtalet mellan S, MP, C och L handlar punkt 46 om detta, om att förenkla och förkorta planprocesser. 

”Vidare görs en översyn av riksintressen” lyder en formulering. Förhoppningsvis betyder det att länsstyrelsernas möjligheter att tänka ut förbud och sabotera kommer att minska.