Eller inte. I alla fall inte för alla.

Förutom sportlov har barn och unga sommarlov, jullov, påsklov och höstlov, samt ett par studiedagar. Totalt blir det ungefär 16 veckors ledighet per år – nästan en tredjedel av året – och få föräldrar är i närheten av att kunna matcha sina barns semesterkvoter. Särskilt inte om de är ensamstående.

Konsekvensen blir att många äldre barn är ensamma hemma, medan de yngre tillbringar en hel del tid på fritids.

Det behöver inte vara dåligt i sig. Fritidshemmen ordnar ofta roliga aktiviteter och tonåringarna kan förhoppningsvis roa sig själva.

Däremot öppnar det upp för frågan om inte de många och långa loven, i och med hemmafruarnas tynande tillvaro, har spelat ut sin roll. Sportlovet uppfanns trots allt under andra världskriget, när Bränslekommissionen beordrade skolorna att slå igen en vintervecka om året för att spara bränsle. Ledigheten, som i folkmun började kallas för kokslov efter råvaran som höll skolorna varma, kidnappades snabbt av idrotts- och friluftsföreningarna, som ordnade utflykter och aktiviteter: sportlovet var fött.

I dag, över 70 år senare, har vi inga som helst problem med att värma upp skolorna. Låt oss därför pröva tanken att det totala antalet lovveckor reduceras till tio: sex på sommaren, två runt jul och nyår, en på hösten och en vid påsk. Då kommer barnen upp i en ledighet som rätt många föräldrar har en chans att möta, samtidigt som det frigörs ytterligare tid för eleverna att nå målen och fördjupa sig i skolämnena.

Här inflikar vän av ordning att barn behöver vara lediga för att orka, vilket är sant. Men internationellt sett har svenska elever få undervisningstimmar per läsår och det finns ingenting som tyder på att vi borde klara av färre än andra.

Dessutom skulle en reducering av lovdagarna och utökad undervisning framför allt gynna elever som antingen behöver extra tid eller som kommer från socioekonomiskt svaga hem. De som inte har välfyllda bokhyllor i vardagsrummet och föräldrar som hjälper till med läxorna. De vars lovdagar inte fylls med skidåkning, språkresor och förkovran i Medelhavsländernas kultur. De som har föräldrar som måste jobba extra för att få ekonomin att gå ihop och som kanske aldrig kommer över kommungränsen på loven.

Det är de som skulle tjäna mest på att sportlovet går i graven. Man behöver faktiskt inte 16 veckors semester per år för att bli utvilad.