Signerat av Susanne Nyström Att en del föräldrar kan klassas som ett arbetsmiljöproblem för lärarna är ingen nyhet. Som Johanna Jaara Åstrand, förbundsordförande för Lärarförbundet, skriver på tisdagens DN Debatt tyder mycket på att föräldrar är mer ifrågasättande än tidigare, vilket inte är något problem så länge det sker på ett juste och konstruktivt sätt.

Däremot är det illa om lärarna lägger upp sina arbetsdagar utifrån hur de bäst ska serva föräldrarna – inte hur de ska kunna göra största möjliga nytta för eleverna.

I en ny undersökning som Lärarförbundet har gjort i samarbete med Novus uppger drygt 6 av 10 lärare att de dokumenterar mer än de behöver av rädsla för att bli ifrågasatta av elevernas föräldrar. Det anses alltså vara bättre att dokumentera för mycket än för lite, för att ha ryggen fri vid en eventuell konfrontation. Detta trots att det missgynnar eleverna, eftersom tiden hade kunnat användas för att planera lektioner samt fokusera på dem som verkligen behöver extra stöd.

Precis som flera andra skoldebattörer landar Jaara Åstrand i att en betydande bov i dramat är det fria skolvalet. Alltså att föräldrar och elever kan styra med fötterna om de inte är nöjda.

Det är dock att göra det väl enkelt för sig.

I en läsvärd intervju i Lärarnas tidning (22/3) berättar Maria Borglund Schoeffler, som efter att ha arbetat länge som lärare och skolledare i Frankrike har återvänt till Sverige, att hon snabbt gav upp sina undervisningsambitioner med motiveringen ”jag är utbildad för att undervisa, inte för att vara ordningsvakt”.

Hon konstaterar krasst att den svenska skolan har blivit väldigt individanpassad och att det snarare är elevernas egenskaper än kunskaper som är i fokus. Vidare menar hon att rektorer måste ha stöd uppifrån och styrkan att förklara att lärarna är experter på ­undervisning och skolarbete, samt att svenska rektorer verkar rädda, eller inte kapabla, att möta svenska föräldrar.

Framför allt det senare är värt att begrunda. Föräldrar och elever kommer aldrig att respektera lärarnas profession, om inte rektorerna visar att de litar fullt ut på medarbetarnas kompetens.