Det borde utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) veta. Trots det menar han att de borgerliga avfärdar kultur i skolan som oviktigt. Bland annat utifrån att M, C, L och KD inte ställer sig bakom regeringens förslag att göra estetisk verksamhet till ett obligatoriskt ämne på gymnasiet (Göteborgs-Posten, 19/4).

Följdfrågan är om Fridolin tycker att geografi, hemkunskap och tyska är oviktigt. De är inte heller obligatoriska. Lika lite som filosofi och psykologi, vilket inte är synonymt med att områdena saknar relevans. Tvärtom behöver människor grundläggande kunskaper om matlagning och världens länder, och gärna ha studerat fler språk än svenska och engelska.

Men det är inte samma sak som att alla ämnen måste tragglas när eleverna är i övre tonåren. Det som anses nödvändigt att kunna för att klara sig i livet i allmänhet bör ingå i grundskolans läroplan. På gymnasiet, som inte är obligatoriskt, ska eleverna redan ha dessa kunskaper, för att framför allt kunna ägna gymnasietiden åt att fördjupa sig inom de områden som de har valt.

I en del fall handlar det om just de estetiska. I andra inte. Oavsett vilket orkar och hinner man inte med hur många sidoämnen som helst, vilket betyder att varje moment i en utbildningknuffar bort ett annat.

Att inte förespråka att alla gymnasister ska läsa estetiska ämnen handlar därför inte om att vara emot bild, musik och drama, utan om att prioritera. Det är inte konstigare än att var sak har sin tid och de estetiska ämnena bör inte, lika lite som moderna språk och geografi, strykas från grundskolan eller samtliga gymnasieprogram.

Däremot måste inte alla elektriker, naturvetare och undersköterskor nödvändigtvis söka jobb och universitetsutbildning på betyg i bild eller musik. Inte för att kunskaperna är oviktiga. Utan för att en del elever väljer annorlunda.