Insändare Jag känner solidaritet för den resande som kommer i min väg och ber om bistånd för sig och sina barn. Hen tillhör en minoritet som såldes som slavar före 1840 i Valakiet. Många rymlingar från Sibenburger-riket värvades som ryttare och smeder till det svenska försvaret före 1808. Få överlevde tjänstgöringen. Jag och många släktingar lever därför att även vår förfader Petrus Rank, född 21 september 1718 mellan 6 och 8 års ålder överlevde genom att tigga sitt bröd av främlingar.

Fadern hade dött utan arv. Petrus tre yngre syskon dog av nöden. Sedan en tysk linnevävare gift sig med hans mor kunde Petrus fullfölja sin utbildning. Petrus blev prost i Söderbärke. Petrus var en glad far med många barn. Petrus blev svärfar till min farfars farfar som också miste sina föräldrar tidigt av lungsot. Det fins ingen född i vårt land som inte har tiggare och invandrare att tacka för sin levnad och välfärd.

För mig är det motbjudande att vi valt kommunala förtroendemän som gravt brister i att visa solidaritet med de behövande resande som skapat vår trygghet och välfärd. Gällande förbud mot vitt arbete för resande är det en kränkning av resandes mänskliga rättigheter som inte kan försvaras. Samordningsnummer för resande är en solidarisk reform som skulle minska utanförskap och kriminalitet något. Ingen skapar själv sitt utanförskap. Utanförskap skapas av de andra – gajo.