Jag läste om projektet i Vingåker om att ha idrott en lektion varje dag p.g.a. att eleverna är mer och mer stillasittande. Jag tycker att det är ett mycket bra initiativ med tanke på den enorma skärmtid som vi har idag och då säger jag inte bara barn, nej tänk på att vi vuxna är förebilder, ”barn gör inte som man säger utan som man gör” är en gammal klyscha men den gäller i hög grad fortfarande.

Jag jobbade med dans och rörelselek, med deltagare från barnavårdscentalen till pensionärsgrupper, men mycket tid låg på skola och dagis. Redan då under 80- och 90-talet insåg jag med min egen uppväxt som bakgrund att barn var mycket mer stillasittande. Först var det TV och sen TV-spelen som lockade (jag såg första gången på TV i 10-årsåldern). Jag lanserade redan då idén om en lektions rörelse varje dag helst på förmiddagen men det kanske inte får plats i schemat alla gånger, nåväl det behöver då inte enbart vara idrott och tävlingar utan dans och rörelselek, teater eller kanske slöjd ­– huvudsaken är att det är någon form av rörelse.

Tar man dans och rörelselek så kommer man även åt en social och motorisk träning, blir det teater så triggar det kanske fantasin samtidigt som rörelsen, blir det slöjd så blir det fingerfärdigheten och kreativiteten som utvecklas. På 80-talet pratades det om att ”det man gör med kroppen fastnar också i huvudet”. En annan tanke som kom upp var när jag arbetade parallellt med den finske hjärnforskaren på studiedagar, så sa han på klingande finska ”barn utvecklas i kaos och det enda vi gör i skolan är att försöker få ordning”.

Lägg dessa teser i tanken att rörelse i alla former är lite kaos, men inom givna ramar givetvis. Det är därför det fungerar med till exempel lekar.