Insändare Det är en dyster stämning som råder på arbetsplatserna i Katrineholm just nu. Med arbetsplatser menar jag våra kommunala skolor.

Det är nedskärningar.

Det ska sparas pengar.

Det ska sparas in så mycket att guldtackorna kommer att kunna staplas på meterlånga högar innanför bankvalven innan årsskiftet är slut. Samtidigt tvingas fantastiska pedagoger lämna sina arbetsplatser med händerna hårt knutna om ett vitt kuvert. Ett vitt kuvert stämplat ”Bildningsförvaltningen” med ett varselbesked. Det är inte den vägen kommunpolitikerna vill gå ”...men det handlar om kommunens framtid”.

1972 hade Palme ingen aning om vad en liter mjölk kostade. 47 år senare har våra folkvalda politiker uppenbarligen inte den blekaste aning om hur en kommunal skola drivs eller vilka medel som behövs för att få en sådan att fungera. Det är ganska förlöjligande att man väljer att använda sig av just ordvalen ”kommunens framtid”.

Personligen möter jag dagligen i mitt yrke elever som inte bara är kommunens utan också landets, möjligen en och annan som kanske kan bli hela världens framtid. Åtminstone med rätt läromedel och rätt stöd hemifrån och från skolan, ett samarbete som bör främjas och stöttas men som nu inte bara försvåras utan nästintill omöjliggörs trots att det är ett av de centrala målen i läroplanen.

Men det är ju lite struntsamma vad som nu står i den lilla boken som är utfärdad av Skolverket.

Strunta i Omar som behöver extra stöd och hjälpsamma pedagoger för att orka med en hel skoldag, strunta i Lina som kanske blir utan mattebok första skoldagen i åk 1 för att skolpengen inte räckte till; förhoppningsvis har hon tio fingrar och tio tår att tillgå för att lära sig räkna till 20. Framför allt, strunta i alla de där super-pedagogerna och vardagshjältarna till lärare som redan jobbar häcken av sig, inte för egen vinning utan för elevernas skull. Elever som är någons barn, någons allt och vår framtid, oavsett kontinent, land eller kommun. Någons allt och vår framtid som nu försummas helt. Pengarna måste in pga felbudgetering. Inte bara på 8 miljoner, utan 14 mille plus några eventuella sjukskrivningar och sämre studieresultat.

Men det finns ju också något väldigt fint i det sorgliga. Samtidigt som studieresultaten och studieron störtar i kommunens skolor blir våra nya gångstråk i centrum klara till sommaren och körsbärsblomningen i Talltullen var ju vacker de 1,5 veckorna träden blommade i maj. Jag gick aldrig dit men det såg ju himla fint ut på kommunens instagramkonto för visst är vi en stad i läge för liv och lust?

Personligen välkomnar jag nyinflyttade Katrineholmare med barn som ska ut i kommunala skolor, till en dystopi.