Insändare Så var det dags igen att försvara aborträtten. För 46 år sedan, 1973, slog Högsta domstolen i USA fast att kvinnan har rätt att bestämma över sin kropp. Men nej då, icke acceptabelt, i Alabama hoppas man nu kunna införa landets hårdaste abortlagar.

Jag har samlat massor med urklipp och uttalanden under flera år och det är riktigt läskig läsning. För över hela världen mobiliserar abortmotståndarna och så måste även vi andra göra. Vi kan inte ta något för givet i dag, inte ens demokratin, än mindre att kunna bestämma över vår egen kropp tydligen.

I en värld som snarare borde ha barnbegränsning uppmanade Erdogan, Turkiets president, turkar bosatta i Europa att skaffa fler barn. Fem är lagom enligt presidenten. För några år sedan ansåg Mitt Romney, fd presidentkandidat, att kvinnor skall ”fylla ett helt koger med barn, om de kan”. Uttrycket koger hör främst hemma i en av USA:s halvunderliga kristna inriktningar vilka ”betraktar preventivmedel som ett sätt för kvinnor att ta illegitim (!) makt över en kropp som egentligen inte tillhör dem(!)”. Milde tid.

I många katolska länder dras snaran åt om aborträtten, Polen är ett av dem, det land som många svenska kvinnor åkte till när abort var olagligt i vårt land. Nu är det tvärt om. Och det är inte bara katolska kyrkan som är ”boven” utan så även de högerextrema. Å andra sidan har väl aldrig mänskliga rättigheter varit särskilt intressant för högern eller högerextrema.

Jag kan också konstatera att det känns lite bakåtsträvande att först utbilda sig till svensk barnmorska och sedan vägra abort. Borde det inte finnas andra yrken inom sjukvården som kan vara lika attraktiva, för vem vill möta en abortmotståndare om jag träffar en barnmorska.

I södra Italien vägrar 90 procent av barnmorskorna att utföra aborter och det så sent som 2017.Tvivlar på att de är färre idag, snarast tvärtom. Det leder inte precis till minskade aborter utan fler illegala där det kan bli fara för kvinnans liv.

Faktiskt tycker jag abortmotståndet känns som renodlat kvinnohat från, företrädesvis, män/gubbar som vill bestämma över våra kroppar. Historiskt kan vi se att rätten till vår kropp inte kan tas för given. Faktiskt inte ens i Europa/EU 2019.

Dags att vässa argumenten tjejer och kräva rätten till vår kropp åter, likväl som rätten att bestämma om, och när, jag vill bli förälder. Jag säger som man skrek förr i demonstrationerna ...”ut ur min livmoder”! Jag bestämmer, ingen annan!