Det råder ofta dimma i Engelska kanalen. Vid något tillfälle var den så tjock att all trafik mellan England och kontinenten stoppades. Dagen efter stod det på första sidan i engelska tidningar: "Kontinenten avskuren från England!"

Sant, eller en skröna? Jag väljer att se det som en sanning, eftersom rubriken i mitt tycke så väl speglar engelsmännens självöverskattning och självgodhet. Många tycks tro att imperiet ännu består.

Detta märks inte minst i Brexitprocessen. EU har oräkneliga gånger sagt att det avtal vi slutit är AVTALET. Det ska inte omförhandlas.

Who cares? tycks engelsmännen resonera. De trummar på med sina försök att göra upp räkningen utan värden (EU). Man har under den senaste månaden lagt fram minst tolv förslag till parlamentet. Inget har vunnit gehör!

Det är viktigt för båda parter att utträdet sker under så ordnade former som möjligt. Men det mest beklagliga av allt är att Storbritannien över huvud taget genomförde en folkomröstning. Den delade Storbritannien i två läger, där den EU-negativa vann. Och de som representerar framtiden – de unga och storstädernas befolkning – förlorade knappt. Hade omröstningen ägt tum i dag hade Brexit inte varit aktuellt. Tragiskt.

Den som borde ställas till ansvar är David Cameron. Han hade fullständigt missbedömt läget när han utlyste en folkomröstning, som han hoppades skulle stadfästa Storbritanniens medlemskap i EU. Därmed kastade han ut landet i en uppslitande tvist, som inte lär kunna biläggas på många decennier än, och som riskerar att åter skapa dödliga motsättningar mellan Nordirland och Irland. Cameron borde dömas att rengöra toaletterna i Towern under återstoden av sitt liv.