Debatt I dag får vi lärare ägna oss för lite åt det som vi är utbildade till. Att undervisa, planera samt följa upp vår undervisning. Vår tid läggs alltmer på annat.

Det tar lång tid att bygga upp en bra skolverksamhet, men det går snabbt att rasera den. Våra politiker måste därför handskas varsamt med skolan. Skolan är ingen kortsiktig kostnad utan en långsiktig investering.

Den senaste tiden har det kommit rapporter om att kommuner genomför nedskärningar inom skolväsendet, så också i här i Katrineholm. Istället för att prioritera lärarnas och elevernas arbetsmiljö så skärs det ner på skolans budget för att täcka underskott som har uppstått i andra verksamheter.

Skrivningarna i det gällande läraravtalet om att förbättra arbetsmiljön kräver att arbetet ska ske lokalt i kommunerna och på skolorna. Det står nu uttryckligen i det centrala avtalet att arbetet ska ske på varje skola och att det ska ge effekt på varje arbetsplats, för varje lärare. Men gällande avtal motverkas nu av nedskärningar!

Vi behöver få mer tid för att ägna oss åt arbete som har med vår undervisning att göra. Vi lärare är inte vaktmästare, omsorgspersonal eller byråkrater. Vi har ägnat åratal åt att utbilda oss och skaffa oss kunskaper i de ämnen vi undervisar. Men tiden för att förbereda och genomföra bra undervisning äts upp av fler undervisningstimmar och arbetsuppgifter som inte är undervisningsrelaterade. Det leder till att många lärare i frustration överväger att lämna yrket.

Vi i Lärarnas Riksförbund driver nu kampanjen ”På lärarnas sida”, med budskapet att lärare behöver tillräcklig tid för undervisningsuppdraget. Vi ser hur vi får allt mindre tid till det som är avgörande för undervisningens kvalitet. Det är oacceptabelt! Därför behöver vi bestämd undervisningstid. Varje lektion kräver minst en timmes för- och efterarbete.

Vi lärare gör redan vårt yttersta. När vi tvingas öka tempot och ombeds sänka vår ambitionsnivå så drabbas eleverna. Nedskärningspolitiken är en följd av kommuners kortsiktighet. Skolan ses som en budgetpost i ett ettårigt perspektiv, men skolan är en långsiktig investering i våra barns och vårt samhälles framtid. Därför krävs det politiker med förmågan att se långsiktigt.

Staten måste ta ansvar för hela skolan. Den nationella politiken ger skolan riktlinjer med skollag, läroplaner med mera. Rimligt vore att den som beställer också betalar.