Debatt Sverige, Europa och världen står inför en stor utmaning att ställa om till fossilfritt så att vi kan hejda klimatförändringarna. Inom EU har beslut fattats om Parisavtalet, som ska minska koldioxidutsläppen. Centerpartiet anser att vi bör gå längre än Parisavtalet och sikta på 55-procentiga reduktioner till år 2030. Efter Greta Thunbergs initiativ och mod känner många av oss att det går att göra mer. Ungdomar världen över agerar, då måste näringsliv och politik svara med beslut, handlingskraft och nya resurser för genomförandet.

Runtom i samhället pågår en omställning. Kollektivtrafik blir fossilfri efter beslut i regionerna, näringslivet ställer om efter strategiska vägval i styrelserummen. Industrin sneglar på nya material och nya bränslen. Företagen effektiviserar sina produktionsmetoder, offentliga verksamheter minskar energiförbrukningen och många villaägare sätter solceller på taket. Alla verksamheter i hela samhället tar ansvar för klimatutmaningen. Ändå går utvecklingen alltför långsamt.

En del av problemet är människors konsumtion av plastprylar, kläder, engångsmaterial eller andra varor med kort livstid. Vi köper nytt och slänger i en ganska hög takt. Därför är industrins och trafiksektorns omställning otillräcklig. Omsättningshastigheten på vår konsumtion genererar ökade utsläpp som överstiger de utsläppsreduktioner som görs genom ny teknik. Ett annat problem är att avståndet mellan direkta och indirekta utsläpp är alltför lång. Vi funderar över de direkta utsläppen, när vi tvingas tanka bensin eller om vi kan sortera sopor. Men som konsumenter har vi sällan överblick över produktionsprocesser hos företagen så att vi kan agera som goda konsumenter i varje moment i vardagen. De indirekta miljöproblemen och den höga konsumtionen riskerar att bita sig fast medan vi har fullt upp med att minska de direkta koldioxidutsläppen. Då ökar frustrationen hos oss alla och ungdomar får anledning att klimatstrejka.

Om några dagar ska vi rösta i valet till Europaparlamentet. Det valet handlar till stor del om förutsättningar för industrin. Vi behöver mer fokus på konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter i svensk industri, för jobben och välfärdens skull. Men mest behövs förändringar för att lösa klimatfrågan. Ingen industri kommer överleva utan att ta ansvar för klimatet. EU måste fortsatt ha stora resurser för forskning och utveckling så att företag med verksamhet inom exempelvis plast, betong, stål och textil kan ställa om till nya material. Dessutom behöver vi alla hjälpas åt att förklara att det är otillräckligt att minska de direkta klimatutsläppen i vår vardag. Vi behöver också agera aktiva konsumenter som efterfrågar produkter där den indirekta påverkan minskar. Alla skulle således tjäna på ett ökat fokus på industrins omställning.