Snart ska partierna lämna sina förslag till budget och hur mycket vi i oppositionen än försöker vore det en världssensation om Socialdemokraternas och Moderaternas förslag inte går genom. Göran Dahlström (S) vill gärna skryta om att ekonomin ser bra ut, att Katrineholm växer och det byggs som aldrig förr, men kvalitén i våra kommunala verksamheter då?
I dagarna släppte Skolverket den senaste statistiken för grundskolan och Katrineholms grundskolor ligger i det absoluta bottenskiktet i alla mätningar för 2019.
På ett år har meritvärdet för Katrineholms niondeklassare sjunkit från 208,5 till 196,2. Andelen nior som får minst E i alla ämnen har sjunkit från 74,6 till 58,9 procent. Andelen som var behöriga till ett gymnasieprogram har sjunkit från 81,6 till 67 procent – tredje sämst i Sverige!
Jag är inte bara politiker, jag är också lärare. Många lärare i Katrineholm pressas till sin yttersta gräns och tvingas ner i tjänst för att orka. De förväntas undervisa med kvalitet i klasser med 28-30 elever i samma sal.
Jag är också förälder, och känner andra föräldrar som ofta får trösta sina barn som ännu en gång blivit slagna, som inte kan koncentrera sig för att det är för stökigt, som saknar hjälp och stöd för att nå målen. Jag vill understryka att jag inte klandrar personalen, ni gör ett fantastiskt jobb med tanke på de förutsättningar ni har. Ansvaret för den här ohållbara situationen måste läggas på vår styrande majoritet med bildningsnämndens ordförande Johan Söderberg (S) i spetsen.
Mantrat som upprepas av styret ekar vidare: “Ekonomi i balans”, “Det systematiska kvalitetsarbetet”, “Attraktiv arbetsgivare” och “Personalen är vår viktigaste resurs”.
Men i ärlighetens namn, tror du läraren som är millimeter från den berömda väggen känner att hen är en uppskattad resurstillgång? Tror du föräldern till barnet som kommer hem från skolan med panikångest efter ännu en rörig dag bryr sig om ifall ekonomin går ihop? Tror du 16-åringen som portas från gymnasiet känner att hens skolgång genomsyrats av ett kvalitetsarbete?
Det tror inte jag!
Våra barn förtjänar en skolgång där de får möjlighet att packa ryggsäcken full av kunskap för att förverkliga sina drömmar.
Utgångspunkten måste vara trygghet, studiero, tydliga förväntningar på elever och vårdnadshavare samt utbildade pedagoger med hanterbart stora grupper där individualisering är rimligt och inte bara en utopi.