Även texten minns vi. Okej, melodin framförs ännu i dag av artister som vill att vi ska gilla dem. Så vi påminns av Lill-Babs och andra.

En meloditävling var ursprungligen en tävling mellan melodierna, att bli örhängen, att vara bättre melodier än de andra melodierna. Bra texter hjälpte melodier att bli örhängen som levde vidare. Därför var distinkt uttal av texten, så att lyssnare hängde med utan ansträngning, en viktig anledning till att en melodi vann. Och blev ihågkommen.

Dagens europeiska sångtävling som alla åldrar genomlider två timmar i taget, varje deltävling i TV, och sedan kommenterar att det var bättre förr, är inte en tävling mellan sånger utan försök att göra så mycket ståhej som möjligt för att vara bättre än andra tävlande. Alltså tävlar man inte med melodier utan med spektakel, som man fått för sig är underhållande. Engagerande text, tydligt sjungen på charmigt sätt skulle kunna kallas melodifestival och vara underhållande. Obegripligt är hur man kan tro att oljud som dränker melodier och otydlig sång kombinerat med strålkastare och blixtrar i ögonen på en plågad publik kan vara underhållning. Har dagens generation inte lärt sig något av tidigare generationer underhållare?

En melodi går man och nynnar/gnolar på för att den berör en. En bra melodi hänger med i generationer. Erfarenheten önskar att melodier får tävla mot varandra, så att vi får nya medryckande och underhållande örhängen. (Jag har lyssnat på vad 40-100-åringar tycker.)

KAJ