Svensk dagspress befinner sig i en kraftig förändringsprocess. Eskilstuna-Kuriren är bara en av många tidningar som nu under nya ägare går en oviss framtid till mötes. Tyvärr ser det ut som att J A Selanders arv håller på att försnillas av den stiftelse som skulle garantera tidningens fortlevnad.

Nyss kom beskedet att Bonniers köper 28 dagstidningar i mediekoncernen Mittmedia. Av pressuppgifter framgår att försäljningen var nödvändig eftersom pengarna var på väg att ta slut i koncernen. Att föra samman många tidningar under ett paraply har Stampen i Göteborgs tidigare misslyckats med. Men nu tror Bonniers ledning att det ska gå bra att jobba fram ännu fler tidningar i en gemensam struktur.

Samma logik gäller för affären där Eskilstuna-Kuriren/Strängnäs Tidning, Katrineholms-Kuriren och Sörmlands Nyheter ingår. Fler tidningar i samma struktur ska ge bättre lönsamhet. Just nu tycks arbetet i den nya koncernen gå ut på att se hur många tjänster man kan plocka bort utan att produktionen skadas för mycket.

Artikelbild

Stora konglomerat av dagstidningar har blivit en modetrend som ingen vågar invända mot.

Frågan är nu hur Eskilstuna-Kurirens ägare, den fem personer starka ägarstiftelsen, har tänkt när man har avhänt sig den tidning som en gång fick sin ställning tryggad av den legendariska chefredaktören J A Selander?

Hur värnas kärnuppdraget lokaljournalistik när all verkställande makt plockas bort från utgivningsområdet och placeras i händerna på ekonomer i ett helt annat län?

Jag råkar ha ett exemplar av Eskilstuna-Kurirens stiftelses stadgar i min bokhylla. Där redogör J A Selander först för den strid som föregick bildandet av Eskilstuna-Kurirens ägarstiftelse. ”Oberoende” är ett nyckelord och i Selanders fall och i tidningens historia har den ordet laddats med innehåll under lång tid.

Det är det här oberoendet som dagens ägarföreträdare nu har sålt ut.

J A Selander var mycket medveten om att oberoende kräver ägarkontroll. Han såg alltså till att samla in majoriteten av alla utstående i aktier i tidningsaktiebolaget. Dessa lades sedan i en stiftelse, där regelverket var enkelt. I paragraf 9 står det:

”Stiftelsen får under inga förhållanden avhända sig aktiemajoriteten. Även vid eventuell nyteckning i bolaget åligger det styrelsen att se till att majoriteten förblir i stiftelsens ägo.”

Jag kan inte se annat än att Eskilstuna-Kurirens ägare, säkerligen med gott uppsåt, har brutit mot sina egna stadgar, och därmed på sikt riskerar hela tidningsutgivningen. Frågan kan komma att bli granskad av länsstyrelsen som utövar kontroll av stiftelser. Vad utfallet av en sådan granskning kan bli är ovisst.

Hur som helst: J A Selanders arv förvaltas nu av ett gäng direktörer i Norrköping.

Loe Önnered

Tidigare EK-medarbetare,

universitetsadjunkt Mälardalens Högskola