Vem läser Folke Mellvig numera?

Krönika av Per Hellgren

Det här är en krönika. Det är skribentens personliga åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

Jag är en sån som älskar att bläddra igenom gamla tidningar, både i jobbet och på fritiden. Även om Katrineholms-Kurirens gamla gulnade exemplar från 60-talet är nog så underhållande så brinner ändå mitt hjärta lite extra för Folket i Bild. Nyligen plöjde jag igenom årgången 1959 som en isbrytare och kom att tänka på alla dessa författare som skrev följetonger där genom åren. Författare som ingen läser längre och som hamnat på litteraturhistoriens slagghög. Vem läser egentligen Bernhard Nordh, Edgar Högflygt och Sven Edvin Salje numera? Vem läser Molly Johnson, Gertrud Lilja eller Anne-Marie Rådström?Loppisar och boklådor kan utgöra guldgruvor om man vill åt dessa gamla namn. Men varför försvann de? Varför är inte Karl-Rune Nordkvist lika väl ihågkommen som Vilhelm Moberg eller Jan Fridegård?

Folke Mellvig var en av 50-talets absolut största deckarförfattare (tänk Hillman-deckarna), men nämns sällan ihop med Maria Lang, Stieg Trenter och H.K. Rönblom. En författare som Olle Hedberg var måttlöst populär fram till mitten av 60-talet, men i dag stirrar folk med glasartad blick på en när man nämner hans namn. Tusentals exemplar såldes av Harry Iseborgs roman ”Bukett till Birgit”, men vem frågar efter den på biblioteket i dag? Därför känner man sig smått originell då man överfaller en mildögd bibliotekarie och ber dem bära upp knarriga exemplar av Kurt Salomonsons ”Nattvandraren” eller Eugen Holmbergs utmärkta deckare ”Döden tar aldrig semester”.

Läs också

( 4 st )

Läs mer om dessa ämnen

KrönikaKulturKulturhistoriaLitteratur
Relaterat