Foto:

Tomaterna invaderade under en sommar

Krönika av Camilla Pålsson

Det här är en krönika. Det är skribentens personliga åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

Det började redan i februari. I en blomkruka med en grön växt, som jag inte kan namnet på, kom det upp en annan art vid sidan om. För en stund var den ganska liten och jag trodde det var ett ogräs som hade hittat dit via jorden. Men den började växa. Hämningslöst. Det visade sig vara en tomatplanta som oplanterad och oplanerad kom upp från ingenstans. Den planta som var där först i krukan fick snart finna sig i att spela en biroll.

Jag tänkte att tomatplantan dör nog snart, lika fort som den har kommit upp. Tomatplantor kräver mycket vatten och det kunde jag inte lova att komma ihåg att ge den. Men den verkade inte bry sig. Den fortsatte att växa och började producera tomater. Plötsligt kände jag mig utvald av den. Jag hade inte gjort någonting för att få den, ändå dök den bara upp och började växa som en urkraft. Jag var skyldig att ge den en egen kruka, också för att rädda den ursprungliga krukväxten, som nu började se urlakad ut.

Efter omplanteringen tog nu tomatplantan över hela fönstret. Under våren fick jag klippa ner den flera gånger för att hålla den i schack och de blev till nya plantor. Kraftiga och skickliga tomatproducenter. Nu hade jag ett överflöd av söta, goda körsbärstomater att smaska på varenda dag. Familj och jobbkamrater fick hjälpa till att äta undan.

När sommaren kom fick blomkrukorna bytas ut till stora hinkar. Från sovrummet fick de flytta ut på gräsplätten på baksidan. Samtidigt som jag var fascinerad över dem började jag undra hur jag skulle klara upp det? Tänk om de bara fortsatte och växa i rasande takt och skulle invadera hela hemmet? Jag hade blivit tomatdrottning i området helt utan ambition och egentlig insats.

Någon gång hade ett litet frö hittat till den krukan som var avsedd för en annan planta. Där hade den legat i åratal och väntat på sin tid. Mitt i vintern bestämde den sig för att det var dags att vakna och ta fart och fullkomligt explodera. Det hade ingenting med mig att göra.

När sedan sommaren blev till höst dog alla plantorna. Tomatinvasionen var över. Det var både en sorg och lättnad.

Läs mer om dessa ämnen

Krönikaodling