Foto:

Tänder är hårdvaluta i barndomen

Krönika av Tünde Simó

”Mamma jag har tappat tanden!" Sjuåringen, som är på vift dagen när tanden äntligen, äntligen lossnar, skickar ett sms med en bild på sig själv. Den är noga komponerad.

Det här är en krönika. Det är skribentens personliga åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

Gluggen i den övre tandraden är inte bara i förgrund, den liksom tar över hela utrymmet. Bakom skymtar ett leende som visar att bara stoltheten överskuggar glädjen.

Nu kan hon räkna sig till den lyckliga skara barn som kan räkna utveckling i antal tappade tänder. Att det kan betyda så mycket att få tappa en tand visar sig tydligt i allvarsamma samtal mellan barnen på skolgården och hemma på gården.

Hur många tänder har du kvar och vilka har du tappat, kan de fråga varandra om och om igen, där de samlas i små klungor för att diskutera livets väsentligheter.

Tänder är hårdvaluta i barndomens steg fram i livet. Annat är det på ålderns höst, då temat tänder må vara lika engagerande men kanske inte samma källa till glädje.

En bild på sjuåringens tappade tand på sociala medier leder till att barndom och ålderdom får mötas. Bilden fångas upp av Folktandvården som vill använda den i en utbildning om tandhälsa på äldreboenden, som ett roligt inslag. Roligt är bara förnamnet på vad sjuåringen tycker om grejen när hon får höra. Studsbollarna hon får som ett tack för sin medverkan förvaltas omsorgsfullt, i väntan på nästa tandlossning.

Tänder är hårdvaluta i barndomen

Annat är det på ålderns höst, då temat tänder må vara lika engagerande men kanske inte samma källa till glädje.

Läs mer om dessa ämnen

Krönika