Michelle Andersson, Hillevi Annfält, bakom henne Agneta Ottosson, Cissie Brunosson, Cia Ronach, Marina Dishley och Lena Sirrewius i "Kvinnorna och akademien", ett nummer i årets Katrineholmsrevy. Texten är skriven av Jeff Lindström som också har regisserat årets revy. Foto:

På revyscenen visas dagens Sverige upp

Chefredaktörens krönika

Det här är en krönika. Det är skribentens personliga åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

Fyra månader har gått sedan valet och ännu saknar Sverige regering. Trött på ämnet? Trots allt påverkar de folkvaldas beslut i just den här frågan hur svenskarnas liv kommer att se ut framöver, hur folkhemmet kommer att utvecklas. Får vi ett samhälle som vågar fortsätta vara öppet för nya influenser, ny utveckling och som bryter normer, eller ett samhälle som tar avstånd från det okända, dissar knytblusens feministiska symbolik (som uppstod till stöd för Sara Danius i maktstriden i Svenska Akademien) och tror på tradition? Det här är funderingar som Katrineholmsrevyn väcker i årets uppsättning "De folkvalda", som just nu spelas i en välfylld Tallåsaula.

Vid revypremiären möttes publiken av en tolkning av forna statsminister Per Albin Hansson redan i entrén. Han håller tal och inramas av Frälsningsarméns sånger. Vi tas med till tiden kring andra världskriget, då många gjorde skillnad på människa och människa, på vit och svart, på rik och fattig, på man och kvinna. Per Albin Hansson kan då behöva påminna om grundtanken i det folkhemsbegrepp som han lanserade 1929: ett samhälle som är ett hem för hela folket, som präglas av samförstånd och jämlikhet.

Trots att 80 år gått sedan andra världskriget startade, och vi kan tycka att vi lever i ett samhälle där saker för alltid förändrats, gör sig gamla värderingar påminda och tränger på. Vägen till förändring är lång, steget tillbaka är kort.

Bilden av hur det svenska folkhemmet ska se ut är inte självklar och utvecklingen blir olika beroende på vem som får makten, regeringsmakten

Genusflum, säger Kristdemokraterna om genuspedagogik, i landet som i dag kan stoltsera med att vara ett av världens mest jämställda och där kvinnor och män oftast har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Bort med jämställdhetsmyndigheten, slår M-KD-budgeten fast, som röstades igenom av en majoritet av de folkvalda i riksdagen före jul, genom stöd från SD.

Bilden av hur det svenska folkhemmet ska se ut är inte självklar och utvecklingen blir olika beroende på vem som får makten, regeringsmakten. Därför är ämnet extremt viktigt och intressant, om än långdraget.

Ge oss ett extraval, säger 39 procent av svenska folket enligt en undersökning som Demoskop gjort på uppdrag av Expressen. Mest positiva är SD-väljarna, vars bild av folkhemmet sannolikt är ganska olik det som dagens politik format utifrån uppfattningen om alla människors lika värde.

I SD:s folkhem är sannolikt inte knytblusen den mest populära symbolen

På revyscenen visas dagens Sverige upp: skönsång med syriska rötter, dans med afrikanska moves, kvinnor som tar plats i gruppen av expertutredare. En revy som står för öppenhet, smälter samman och formar nytt, ger utrymme och välkomnar. För att överleva och fortsätta locka en publik. För att det är framtiden.

Revyn påminner om att vi skapat ett samhälle, ett folkhem, där kyl och frys är en självklarhet, där vi har saker så det räcker och blir över, åtnjuter pressfrihet, yttrande- och åsiktsfrihet och äger rätten att älska vem vi vill.

I revynumret "Livets hårda skola" möter vi de som älskar att kommentera i sociala medier. "Det är tydligt att du delar upp människor i vi och dom", får en karaktär höra om sina kommentarer. Men att det skulle innebär att karaktären är rasist? "Nä, realist. Nationalist. Nazist", svarar hen.

I SD:s folkhem är sannolikt inte knytblusen den mest populära symbolen. Och troligen inte hos vare sig Horace Engdahl eller Donald Trump, som också gästar revyscenen. Men från scenen deklarerar revyns kvinnor i ett nummer som tar ställning för Akademiens tidigare ständiga sekreterare Sara Danius, för jämställdhet, för kvinnors rätt och mot patriarkatets män, att de inte tänker låta sig tystas. En dag ska barnen säga tack mamma, sjunger de, iförda knytblusar.

Må den kraften räcka ända till Rosenbad. Till en ny regering. Till ett öppet folkhem, med plats för alla.

Läs också

( 14 st )

Läs mer om dessa ämnen

RevyregeringenDemokratiJämställdhetKrönikaKultur/NöjePolitik
Relaterat