Om att träffa konstnären bakom verket

Krönika av Carina Ekdahl

Det här är en krönika. Det är skribentens personliga åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

Dagen var blåsig, och när jag iakttog vågornas skådespel på stranden i den sydafrikanska lilla staden Sedgefield, jagade andra familjemedlemmar steg.

När våra vägar åter korsades pekade sambon ut David på stranden. Han visade bilden han tagit på David som står och målar en tavla, och berättade att de snicksnackat bort några minuter.

Trots att stan var av byhålestorlek hade den varje lördag en marknad av dignitet där allt var ekologiskt och närproducerat. Marknaden lockade massor av människor som frossade i allt från nymalda kaffebönor till det lilla bryggeriets öl och nyplockade fikon.

Som en liten underavdelning till matmarknaden fanns en konstmarknad. Där träffade vi David igen. Han berättade att han undervisade på ett amerikanskt universitet men tillbringade några månader varje år hos sin syster i Sedgefield. Sedan ville han visa oss en speciell tavla. Tavlan han målade den där blåsiga dagen.

Naturligtvis slutade det med att vi köpte tavlan och så fort vi fått upp den på väggen ska vi mejla en bild till David. Tavlan kanske inte är någon stor konst, men varje dag kommer den att förflytta oss i tid och rum.