Finns det någon som plundrar granen?

Krönika av Carina Bergius

När jag var liten var julgransplundringen en högtidlig stund. Det allra finaste julgranspyntet lades på en bädd av bomull, sedan dansade vi runt granen och mormor gömde godispåsar som vi fick leta efter.

Det här är en krönika. Det är skribentens personliga åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

Den ena smällkaramellen var krusigare än den andra på den här tiden, med bokmärke på utsidan och polkagrisar på insidan.

Traditionen har sitt ursprung i att man hängde bland annat äpplen i granen. Man plundrade alltså granen på godsaker.

I dag är det åter Tjugondedag jul och granen ska, enligt almanackan, ut. Men hur står det egentligen till med traditionen? Är det någon som lägger energi på den?

Hemma hos oss åker granen ut under en kvart en morgon på jullovet, innan mor sätter sig i bilen för att åka och titta på yngsta sonen och hans lag som spelar innebandycup fyra mil söderut. Samtidigt som far och äldsta sonen åker skidor i ett annat land.

Här hoppar inga grodor och här spelar inga musikanter ifrån Skaraborg.

Det är rakt ner med pyntet i lådorna och ner i förrådet i källaren.

Visste ni förresten att ett annat ord för julgransplundring är julgransskakning.

Jodå, jag har testat den också.

Först tar man bort alla barren på granen, sedan kastar man ut resten.

Läs också

( 8 st )

Läs mer om dessa ämnen

KatrineholmKrönika
Relaterat