En halvnaken actionfilm

Krönika av Emma Eriksson

Utan att jag hann märka det smög sig sommaren på. Lummigt grön som en technicolorfilm från Hollywoods glansdagar, mild och ljus.

Det här är en krönika. Det är skribentens personliga åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

Jasminbuskens söta doft i skymningen, kvällssolens glitter genom ekarnas kronor.

Blind av stress har jag jagat längs upploppets checklista utan att inse att det är här jag ska vara. Här och nu.

Vi tjuvstartade semestern en tidig junihelg med vårt Hilton på rull och årets premiärtur gick till Astrid Lindgrens sagovärld.

Innan vi ens hann till Linköping exploderade ett husvagnsdäck på motorvägen. Att få punka vid 19-draget en fredagskväll är varken enkelt eller billigt. På de tre kvarvarande däcken hankade vi oss av på nästa avfart och in bakom en mack.

Det var vi och lastbilschaffisarnasom hängde där och de nickade medlidsamt när de gick förbi oss. 6-åringen muttrade purket att “den här campingen är usel”. Själv hade jag hunnit vänja mig vid tanken på övernattning i asfaltsöken när riddaren i den röda bärgningsbilen infann sig. I en handvändning bytte han ut det sönderslitna däcket och vinkade av oss.

Den som tror att det är långsamt på husvagnssemester har aldrig campat med en barnaskara. Det är en pulshöjande actionfilm som får den tappraste att darra på blodtrycksmanschetten.

När barnafadern och 8-åringen far in till Vimmerby för att proviantera styr jag och de två yngsta stegen mot campingduschen. Jag låser vårt minimala bås nogsamt innan vi häktar av oss i bara mässingen.

Vi hinner stå under strilen ett par minuter innan schampooflaskan druttar ner på golvet och halkar iväg. Eftersom faciliteternas designer tyckte det var en god idé att lämna en rejäl luftspalt mellan vägg och kakel får jag lägga mig platt på mage för att fiska tillbaka den.

“Här gäller det att jobba effektivt” tänker jag och löddrar snabb som en biltvätt in håret. När jag spolat schampooskummet ur korpgluggarna är vi inte längre en duschande trio, vi är en duo.

Den såphala 3-åringen har, till min stora fasa, ålat samma väg som schampooflaskan under väggen och försvunnit. Värdighet fanns inte som tillval på karaktärsmenyn när jag slet åt mig handduken, skenade ut från damernas dusch och slet upp herrarnas dörr.

Till min glädje slapp jag nakenchocken, till min fasa fanns inget barn att finna bakom någon av dörrarna jag i panik slet upp.

Mellan duschavdelningarna fanns nämligen ett utrymme till. Dörren in dit var låst.

Med gråten i halsen stormade jag tillbaka till ruta ett för att upptäcka att den 3-åriga utbrytardrottningen hade återvänt.

Må er sommar bli lika lång som barndomens oändliga lov, solig och full av minnen. Själv siktar jag på färre blottarturnéer på herrarnas och färre actionspäckade äventyr. Låt oss sikta mot la dolce vita!

Läs också

( 1 st )

Läs mer om dessa ämnen

KatrineholmExtraKrönika
Relaterat