De var på plats redan en timme för matchstart. Iklädda svarta tröjor och med halsduken kring halsen hördes de lång väg. Den taktfasta trumman, de glada och peppande hejaramsorna och roliga uppmaningar till domaren har blivit KVK:s supporterklacks signum. Klacken, som kallas för de svarta, gav järnet för sitt lag.
– Klacken är fantastisk, som en extra spelare. Man blir verkligen peppad, sa Kaisa Wallin med ett stort leende.
Och nog behövde KVK den där extra spelaren, för på pappret såg det ut att bli en enkel match. Rutinerade KVK, silverlaget från ifjol, mot unga volleybollgymnasiet från Falköping. Men före matchen höjde KVK-tränaren Daiva Simokaitiene ett varningens finger för Falköpings hunger och brist på respekt.
Hon fick rätt. För hos Falköpingsspelarna fanns inte tillstymmelsen till respekt. De spelade smart och varierat. De kämpade om varje boll, gav sig inte. Hade marginalerna på sin sida och spelade med glädje.
För KVK var det tvärtom. Nerverna låg utan på skinnet, många individuella misstag och det där lilla extra saknades. Kanske trodde de att matchen skulle vara enkel.
Men sedan kom vändningen.
Läs mer i dagens papperstidning.