Det sägs att anfall är bästa försvar. I volleyboll är det precis tvärt om. Utan servemottagning och försvar får man aldrig det egna passningsspelet att fungera. Man får inte de offensiva slaglägena att avgöra bollarna.
Så trots att Sollentuna fick sämsta tänkbara förberedelser när bussen gick sönder i Nyköping och spelarna fick kasta sig i taxi till sporthallen i Vingåker var det inget som rubbade uppladdningen och matchstarten som senarelades en halvtimme.
Sollentuna gick på knock direkt. Det stod snabbt 3–10 och när Jordan Power sedan smashade in 5–10 genom ett tillfälligt ihåligt Sollentunablock var det faktiskt Vingåkers första offensiva poäng.
Det blev inte så många fler. I en redan tunn trupp saknades framför allt passaren Matthias Gustavsson som inte fick ledigt från jobbet. Utan honom fick Vingåker ingen ordning alls i sitt passningsspel. Inte nog med det. Linus Fröberg tvingades också lämna återbud på grund av sjukdom och en stor del av VVK:s breddspel föll bort.
Visst, Jordan Power hade några underbara smashar, Tomasz Mroz lika perfekta servar. Men ojämnheten var för stor. Topparna varvades med alldeles för många enkla misstag. Några gånger blev det långa och underhållande bolldueller, men de vanns för det mesta av Sollentuna. Oftast föranlett att Vingåker inte en enda gång under matchen fick ordning på vare sig servemottagning eller passningar.
Så medan valet var svårt att utse bästa spelaren i Sollentuna var det desto enklare i Vingåker, där liberon Simon Abrahamsson var den ende som kom undan utan skammens rodnad på kinderna.
Kommentarer från spelare och ledare är överflödiga. Det räcker egentligen med VVK-ordföranden Kenneth Karlssons sammanfattning.
– Det här var ett riktigt bottennapp.
Redan på onsdag får Vingåker chansen till revansch. Då möts lagen igen, men den gången i Sollentuna.