Det är 1990-tal. En ridlektion pågår i ridhuset på Vårnäs. På hästarnas ryggar sitter elever med funktionsnedsättning. Plötsligt kommer en hagelskur som inte är av denna värld. Ljudet mot ridhusets plåttak är öronbedövande. Hästarna blir stressade. Instruktörer och ledare blir ännu mer stressade. De måste snabbt avbryta lektionen innan en olycka händer. Men det är som om hästarna vet. De står stilla och väntar tills ryttarna är trygga på marken. Först då märks det att hästarna i grund och botten är flyktdjur.
Johannah Ström, en av de dåvarande ungdomsledarna som minns den märkvärdiga händelsen, är i dag instruktör på ridskolan. Hon och ridskolechefen Marie Lindkvist vet och ser vad kontakten med djur gör för elever med funktionsnedsättning. Och det är med vetskapen om vad handikappridning kan ha för betydelse som Katrineholms-Kuriren i samarbete med Vingåkers ryttarförening i dag startar en kampanj för att köpa in ytterligare en häst till undervisningen för barn och ungdomar med funktionsnedsättning.
Koordination. Beröring. Ögonkontakt. Fysisk, motorisk och social träning. Listan kan göras lång över vad kontakten med en häst kan betyda, hur den kan påverka en ryttare i allmänhet och en ryttare med funktionsnedsättning i synnerhet.
På Vårnäs, hos Vingåkers ryttarförening, är handikappridningen ett viktigt inslag i verksamheten både för personal, ideella krafter och för ryttarna som kommer dit.
Det är en gråmulen onsdag i oktober 2014 och ryttarna som får lektioner via Sörmlands landstings habilitering är på väg in i ridhuset. Ryttarföreningen har samarbetat med habiliteringen i ett par decennier. Jocke, en av rideleverna denna dag, klappar i händerna när han närmar sig ridhuset. Sjukgymnasten Caroline Beier från habiliteringen finns med i ridhuset sida vid sida med Johannah Ström. Den sistnämnda berättar att habiliteringsridningen i regel sker barbacka.
– Det blir en annan rörelsemekanik av att inte ha sadeln. Man känner hästens rörelser och värmen på ett annat sätt, förklarar Johannah Ström.
Rideleven Leah Näslund och hennes mamma Louise Näslund rider på Filip.
– Nu ska vi få se om ni kan stanna mellan två pinnar, säger Johannah Ström som har ställt upp två hinderstöd nära varandra. Hästen ska gå in mellan stöden och stå stilla. Eleverna tränar motorik genom att flytta ett föremål från ena hinderstödet till det andra.
– Jättebra! Så tittar du mot Johannah, berömmer Caroline Beier när Leahs ekipage skrittar vidare i ridhuset.
Ridskolans verkliga trotjänare tjänstgör när det är handikappridning. Tompa, Anton, Skorpan, Caramell och Filip; alla är de vana vid rullstolsrampen som fälls ner ur sargen till läktaren så att även rullstolsburna ryttare kan sitta upp. Men behovet av ännu en häst är stort. Målet är att få i gång mer fritidsridning för ungdomar med funktionshinder. Det är många som vill komma och rida.
– Den ska vara lite extra stadig och färdig från början, säger Johannah Ström om den häst som ryttarföreningen hoppas att få börja söka efter.
Hästen ska vara en c-ponny vilket innebär att den inte är så stor. Den måste behålla lugnet i alla lägen och inte reagera på stört när något oväntat händer. Kanske kan en säga att hästen bör vara något av en filosof.
Men detta gäller inte bara en särskild handikapphäst. Ridskolehästar är per definition tåliga, starka, snälla och trygga. Målet är att alla ridskolans hästar ska kunna gå i handikappridningen. Men de är också stora djur att ha respekt för. Det finns elever med funktionshinder som nöjer sig med att leda en häst. Kanske sitter de upp med tiden, kanske är det tillräckligt för dem att ha närkontakt. Kanske kan hästen som särskilt lämpar sig för handikappridning bli avgörande för vissa elever.
En fredag en dryg vecka efter habiliteringens lektion kommer ett annat gäng till Vårnäs. Tre elever från Duveholms gymnasiesärskola och en från grundsärskolan har ridningen som en av veckans höjdpunkter. Ryttarföreningen har i år fått pengar från Idrottslyftet för att kunna ta emot fler elever med funktionsnedsättning. Förmiddagen börjar i kaféet på ridskolan, där fika med medhavda mackor är en viktig rutin.
Sedan förbereds lektionen. Eleven Tomas Gustavsson har inget talat språk men visar ändå vad han vill, i alla fall för dem som känner honom väl. Och lärarna, som verkligen känner honom väl, vet att nu vill han till hästen. Höga gröna gummistövlar åker på och utan att tveka går Tomas ut i hagen för att hämta in Filip i stallet.
Så har det inte alltid varit.
– Det har skett en otrolig utveckling, säger Stefan Wahlström och Carina Hellerstedt, lärare på gymnasiesärskolan.
Eleverna har funktionsnedsättning inom autismspektrat men har, som vem som helst, helt olika personligheter. Dante Steen sitter upp och har ridit förr. Tomas Gustavsson tycktes inte alls intresserad av hästar till en början. Men sakta men säkert har han närmat sig Filip. Nu vandrar den långe pojken sida vid sida med den stora hästen på stallbacken, som den naturligaste sak i världen. Sitta upp vill han inte än. Men han har börjat kliva upp på stegen vid hästen inne i ridhuset.
– Det ska inte vara någon press. Men han blir tryggare varje gång, säger Stefan Wahlström som är övertygad om att Tomas plötsligt kommer att svinga ett ben över hästryggen.
Wahlström lyfter fram vad kontakten med hästarna kan göra för eleverna. Att ha autism och se en häst i ögonen kan till exempel vara jättestort. Likaså den taktila träningen, att klappa med- och mothårs och känna skillnaderna. Och så ser Stefan Wahlström en stor fördel i det utbyte som lärarna från gymnasiesärskolan och lärarna på ridskolan kan ha av varandra.
– Vi som lärare ser elevernas personliga utveckling medan Johannah ser elevernas utveckling som hästmänniskor. Det gör att vi får en annan vinkling på elevernas utveckling och en syn som inte är präglad av "lärartänk".
Det som kan tyckas vara små, små framsteg i andras ögon kan vara sjumilakliv för en person med funktionsnedsättning. Stefan Wahlström och Carina Hellerstedt uppskattar Johannah Ströms och ridskolans strävan att lära sig vad funktionshindren innebär och hur lektionerna kan utformas efter eleverna.
– Hon utvecklas ihop med våra elever, vill lära sig så mycket som möjligt.
Den viljan, och nyfikenheten, hos personalen på Vingåkers ryttarförening lägger grunden till en handikappverksamhet som har alla förutsättningar att utvecklas hur långt som helst.
Läs mer om bland annat rideleverna Tomas Gustavsson och Leah Näslund, sjukgymnasten Caroline Beiers arbete och ryttarföreningens verksamhet i kommande artiklar.