Kkuriren har träffat en familj som 2009 fick nej till asyl. Då hade familjen levt i Sverige i tre år och hunnit rota sig. Barnen går i skola i Vingåker, båda föräldrarna har sedan flera år fasta arbeten. Nyligen köpte de hus och är som vilka Svenssons som helst.
Men de lever i plågsam ovisshet om framtiden. Hoppet om permanent uppehållstillstånd bygger på de arbetstillstånd som Migrationsverket gett familjen sedan 2009. Hittills har tillstånden förlängts inom tre månader från gjord ansökan. Nu har familjen väntat i mer än 18 månader på besked om sin senaste ansökan.
– Det är väldigt långt. Vi vill stanna och utveckla våra liv här, inte lägga energi på annat. Och allt detta med ansökningen tar väldigt mycket energi, berättar kvinnan i familjen.
Hon mår dåligt av hela processen och av att inte få besked om skälet till dröjsmålet. Därför vill familjen inte framträda i artikeln. Makarna mår dåligt också av att inte kunna besöka sitt ursprungsland eller ta en utlandssemester som andra svenskar. Då finns risken att de inte kan återvända till jobb och hem innan handläggningen är klar.
Byråkratin har gjort dem till fångar i paradiset.
– Vi sitter fast, vågar inte resa för att hälsa på våra föräldrar som nu är gamla och sjuka. Det är jobbigt, beskriver mannen.
Deras situation är inte unik. Migrationsverket har fått flera klagomål på dröjande beslut, och kritiserades nyligen av JO för "orimligt långa" handläggningstider. Justitieombudsmannen befarar att tiderna har fortsatt att öka och håller därför ett vakande öga på utvecklingen.
JO:s granskning av handläggningstiderna gjordes för 2011–2013. Det sistnämnda året låg en genomsnittlig väntetid på förlängt arbetstillstånd på 114 dagar. Det var en fördubbling jämfört med fem år tidigare.
Medianen för handläggningstiderna är i dag kortare än 114 dagar, uppger Robert Kollberg, chef för en av Migrationsverkets enheter för arbetstillstånd. Han vidgår dock att väntetiderna fortfarande är långa.
– 18 månaders väntetid är inte rimligt för en normal ansökan, medger han.