I går var det tre år sedan ungdomsboendet Fenix startade sin verksamhet på Hjortgränd i Vingåker. Fenix är ett boende för ensamkommande flyktingbarn, en kanske något missvisande begrepp för Fenix. På Fenix bor nämligen tio tonårsgrabbar i åldrarna 15–18 år.
— Migrationsverket använder inte begreppet ungdomar. Man är barn till den dag man fyller 18 år, sedan är man vuxen, säger Anneli Bengtsson (S), socialnämndens ordförande som på fredagen uppvaktade både killarna som bor på Fenix och personalen med tårta, Alla hjärtans dag till ära utformad i hjärtform.
Bengtsson, som tidigare gått ut och sagt att Vingåker ska bli kvalitetsmässigt bäst på mottagande av ensamkommande flyktingbarn, tycker att de tre åren som passerat sedan Fenix startade har gått fort.
— Det känns som att vi precis har börjat men att vi är på mycket god väg, säger Anneli Bengtsson.
Ludmila Holm, som är föreståndare för Fenix, säger att man redan från början hade målet att bli bäst i Sverige.
— Det är en väldigt stor skillnad på kvalitet och kvantitet, säger Ludmila Holm.
När Katrineholms-Kuriren hälsar på under fredagsförmiddagen är Fenix tomt på killar. De är i sina respektive skolor, några på Duveholmsgymnasiet i Katrineholm, andra i Vingåker. Christer Botås tar oss med på en rundvandring i lokalerna.
— Alla killar har egna rum men man delar på toalett och dusch två–tre personer, säger Christer Botås och berättar att man också har träningslägenheter i Vingåker dit killarna får flytta när de fyllt 18 år. I träningslägenheterna får ungdomarna möjlighet att prova på eget boende med stöd av personal.
Det är ljust och fräscht i gemensamhetslokalerna på Fenix. Killarna har själva fått varit med och valt färg i vissa av rummen. Här och där hänger inramade ordningsregler, också dem har de boende själva beslutat om. Det känns hemtrevligt och tryggt. Det sociala lärandet är också en viktig del på Fenix på vägen mot att bli en självständig medborgare.
— Den stora utmaningen är många gånger integrationen. Ibland blir det en del kulturkrockar. Det är jättesvårt att förklara för en ung kille som precis kommit hit och är van från sitt hemland att man säger "hej" till alla som man möter, varför svensken som vi mötte i gångtunneln under promenaden inte svarade när han hälsade. "Är det något fel på mig?" frågade killen, säger Christer Botås.
Firandet av Fenix treårsdag fortsatte när killarna kom hem från skolan.
— Alla ska få tårta och godis, sa Ludmila Holm.