Rastplatsen vid 52:an är väl att beskriva som en ytterst primitiv sådan. Utsikten är det inget fel på och informationstavlan är ny och fräsch men toaletten är inget för känsliga personer. Det anser en kanotist som vid ett tillfälle i somras tog skydd vid rastplatsen för at väta ut ett oväder. Medan han stod i skydd kunde han notera att ett antal nödiga med vämjelse flydde toaletten efter att ha öppnat dörren och sett in och möts av stanken av detta utedass.
”Får jag föreslå att någon i chefsställning, gärna en kvinna, besöker rastplatsen och utför sina behov inuti byggnaden”.
Det var ingen som använde stinktoan under den tid mannen var fast vid rastplatsen, utan man åkte antingen raskt vidare eller utförde nödvändiga behov i det fria.