På grund av världsläget är efterfrågan på Nammos produkter stor just nu, berättar fabrikschefen Astridh Fredriksson.
Fabriken ligger på ett gigantiskt område, där ett sammansvetsat gäng på cirka 60 personer är sysselsatta med att både demilitarisering, alltså destruktion av ammunition, men också med tillverkning.
– Vi har en mycket större efterfrågan än vi kan leverera på grund av världsläget. Trots att kunderna "skriker" efter våra produkter kan de få vänta i upp till ett par år. Därför försöker vi effektivisera våra verksamheter, säger fabrikschefen Astridh Fredriksson.
På Nammo kommer säkerheten alltid först. Att hantera explosiva och giftiga ämnen kräver noggranna riskbedömningar av varje arbetsmoment samt att alla instruktioner och föreskrifter följs i minsta detalj.
När tidningen kommer på besök får vi först en säkerhetsgenomgång där vi får veta att vi genast måste söka skydd om ett larm skulle ljuda på anläggningen. Fabriken, som är ett skyddsobjekt, bevakas hårt av skyddsvakter. Av säkerhetsskäl utelämnar vi även efternamnen på de anställda som intervjuas i detta reportage, förutom fabrikschefen.
Nammo finns numera på flera kontinenter, men har sitt huvudkontor i Raufoss i Norge. Den norska staten är också en av huvudägarna, och den finska staten äger också en stor del av koncernen. I Sverige finns Nammo på tre platser; Karlskoga, Karlsborg och i Vingåker. I Karlskoga finns också flera andra försvarsmaterielindustrier, bland andra Saab, som Nammo levererar till.
Nammo Vingåkers anläggning är ganska unik till sitt slag, enligt Astridh Fredriksson.
– Det finns få anläggningar som klarar av att hantera gammal ammunition, säger Fredriksson. Hon berättar att det därför kommer transporter till Vingåker från hela EU-området.
En "specialitet" i Vingåker är demilitarisering av 155-millimeters artillerigranater, som är Nato-standard till bland annat fältkanoner och fälthaubitsar. Exempelvis används 155-millimetersgranaterna i det svenskutvecklade artillerisystemet Archer. Till Vingåker kommer transporter med artillerigranater som passerat sitt "bäst före-datum". Dessa plockas isär, och i värmeugnar smälts det vaxliknande sprängämnet som därför rinner ur granaten. Den tömda granaten kan sedan återanvändas och fyllas på nytt. Sprängämnet är, efter att det smälts, även det återanvändbart.
Örjan hör till inventarierna på Nammo i Vingåker. Han har arbetat på "Krutis" i över 40 år.
Janne visar trågen där sprängämnet från artillerigranaterna samlats upp. Det explosiva ämnet har en doft som påminner om mandelmassa.
Metaller från demilitariseringsverksamheten återvinns.
I dessa stora värmeugnar förs artillerigranaterna in och det vaxliknande sprängämnet rinner ur granaten.
Örjan, Sofia och Janne hanterar vant de tunga artillerigranaterna i ett av de många husen på området. Janne visar lådor med det uppsamlade sprängämnet. Det har en doft som påminner om mandelmassa.
– Det återanvänds, säger Janne. Kollegan Örjan, som sopar golvet, hör tillsammans med Janne till inventarierna på Nammo. Båda har arbetat på "Krutis" i över 40 år.
På det stora fabriksområdet finns sammanlagt 54 olika hus, alla används dock inte längre. Det finns en tanke bakom att byggnaderna är så många. Genom att arbeta med explosiva ämnen i många byggnader, med få anställda i varje, sprids riskerna i jämförelse med om att allt arbete skulle ske i samma lokal.
Sofia hanterar 155-millimetersgranaterna med van hand.
Alla anställda på Nammo i Vingåker har varsin cykel som man använder för att ta sig runt på det enorma fabriksområdet. Nu på vintern har cyklarna dubbdäck.
Det är inte bara stora och tunga artilleripjäser som demilitariseras på Nammo i Vingåker. Även finkalibrig ammunition destrueras och metallen återanvänds. Astridh Fredriksson beskriver processen som att ammunitionen förs in via ett transportband i ugnar där värmen får krutet i ammunitionen att detonera.
– Det låter lite som att man poppar popcorn när man står utanför och lyssnar, säger Astridh Fredriksson.
Andra produkter som tillverkas på Nammo i Vingåker är tråd till ett tändsystem som heter NIS, utlösningspatroner till stridsflygplan, samt 20-millimetersprojektiler med spårljus. De sistnämnda är enkelt förklarat en sorts övningsammunition till bland annat granatgeväret Carl Gustaf, med en projektil av plast.
– Den har en mindre rekyl och är betydligt billigare att använda än den riktiga ammunitionen. Men det ska ändå kännas som på riktigt, även om det är en övning, säger Astridh Fredriksson.
Det mesta av tillverkningen av övningsgranater är helt automatiserad.
Gabriel och Ulf visar hur de tillverkar övningsprojektilerna. Det mesta är helt automatiserat, men vissa moment görs för hand. Själva krutblandningen mäts upp och portioneras i kapslar, av maskiner, i en sprängsäker bunker intill, detta av säkerhetsskäl.
Ulf är överens med kollegan Gabriel om att Nammo är en bra arbetsplats.
Gabriel visar hur man sätter ihop en övningsprojektil. Detta är en av produkterna som tillverkas på Nammo i Vingåker.
Gabriel visar hur man sätter ihop en övningsprojektil. Det grå pulvret i plastbehållaren är krut.
I ett annat hus sprids en kraftig rök i ett dragskåp. Här tillverkas rökgranater åt en extern kund. Granaterna används i krig för att exempelvis dölja egna styrkor från fienden. Genom att blanda olika kemikalier, bland annat titantetraklorid, skapas en massa som alstrar en tjock rök.
Explosivämnesoperatörerna Tobias, Daniel och Rolf sitter vid varsin station och tillverkar rökgranaterna.
– Vi roterar arbetsuppgifterna, förklarar Tobias.
Explosivämnesoperatören Tobias jobbar med tillverkningen av rökgranater.
Daniel framför dragskåpet där rökmassan, som bland annat innehåller titantetraklorid, skapar en massiv rök.
Fabrikschefen Astridh Fredriksson har arbetat på Nammo i Vingåker i fyra år. Hon berättar att man alldeles nyligen gjort en storinvestering i fabriksanläggningen, som i övrigt är relativt föråldrad. Det stora antalet byggnader på området värms upp av vatten via ett kulvertsystem, något som tidigare eldats med olja. En stor anläggning för pelletseldning har satts in och oljan har därmed fasats ut.
– Det innebär en minskning av koldioxidutsläppen med 95 procent. Vi får dessutom pelletsen levererad på flak från en tillverkare som ligger bara några kilometer bort, säger Astridh Fredriksson och berättar att inverteringen i pelletspannan finansierats till 45 procent av bidrag från Naturvårdsverkets projekt Klimatklivet.
Astridh Fredriksson, fabrikschef, är nöjd med att eldningsoljan har fasats ut. De blå tornen i bakgrunden är de nya pelletslagren.
Fabrikschefen Astridh Fredriksson har arbetat i Vingåker i fyra år.
Nästa storinvestering som ska göras är att installera en rökgasreningsanläggning som ska rena röken från ugnarna där Nammo renbränner ammunition.
– Rökgaserna är inte miljövänliga och vi vet att miljökraven kommer att skärpas i framtiden. Med anläggningen är vi redo för dessa krav. Det är roligt att våra ägare investerar här i Vingåker, säger Astridh Fredriksson.