När de boende på Vingåkers landsbygd har att ta ställning till kommunens bredbandssatsning kommer en fråga att vara given:
Vad kommer det att kosta?
Svaret ges givetvis först med respektive offert som fibernätföreningarnas medlemmar har att ta ställning till. Men en modell för hur kommunen kan bidra – trots att den egentligen är förhindrad att göra det – finns redan framtagen.
Ett delbeslut i kommunstyrelsen banade nyligen en strategisk väg att gå, för att öka förutsättningarna för stabilt bredband åt alla kommuninvånare.
Modellen kallas "totalt solidariska fibernätsföreningar".
Den 2 september i år ändrade Jordbruksverket regelverket för stöd till fiberprojekt. Den största förändringen är att offentlig medfinansiering inte längre ska vara tillåten. Trots att landets kommuner uppmanas att skynda på fiberutbyggnaden, får de alltså svårare att stödja lokala projekt ekonomiskt.
Föreningar som bildas i Vingåkers kommun för att ansluta lokala nät till stamnätet, kan få 60 procent av kostnaden betald genom ett stöd av länsstyrelsen. Resterande 40 procent får medlemmarna betala själva, delvis genom anslutningsavgifterna.
– Föreningarna söker stödmedel precis så som det görs i övriga landet. Men vi är från kommunens sida med och delar in verksamhetsområdena så att alla som vill ansluta sig ska kunna göra det, säger projektledaren Regina Westas.
Däri finns en finurlighet, tycker hon. Inom verksamhetsområdena kommer det att uppstå merkostnader för de anslutningar som ligger avsides. Dessa merkostnader måste föreningens medlemmar enligt modellen dela på solidariskt. Det öppnar i sin tur möjligheten till ett kommunalt utjämningsbidrag i kompensation.
Så länge merkostnaden inte tas med i projekteringen räknas bidraget inte som offentlig medfinansiering.
– Och då struntar länsstyrelsen i det, säger Westas.
Modellen måste dock först antas av kommunfullmäktige.