Det var i maj i år som den dömda kvinnan enligt egen utsago var i tvättstugan. Där låg det tvätt. Hon ville fråga sin granne vems tvätten var och om hon kunde tvätta. När hon gick och ringde på blev grannen rädd, bland annat eftersom kvinnan enligt grannen var högljudd och hade sin hund med sig. Kvinnan ska ha stått kvar och bankat och skrikit efter att grannen stängt dörren.
Grannen ringde sin dotter som kom till huset. Kvinnan har då, enligt domen, kommit ut igen och skrikit rasistiska tillmälen och sagt att hon skulle se till att grannen blev vräkt. Dottern såg och filmade, när hon var inne i sin förälders lägenhet, att något sprejades in genom brevinkastet. Det visade sig senare vara doftsprej. När hon tittade i kikhålet såg hon kvinnan stå utanför.
Polisen kom till huset två gånger den aktuella dagen. Andra gången spelade polispatrullen in ljud från trappuppgången, där en kvinna hörs skrika om mörkhyade personer.
Rätten anser att det, gällande den första situationen, är klarlagt att kvinnan bankade och skrek. Men även om den målsägande blev rädd är det inte klarlagt att kvinnans beteende når upp till ofredande. I den andra situationen, där dottern såg hur det sprejades i brevinkastet och polisen spelade in skrikandet, är det styrkt att kvinnan ville kränka sina grannar. Hon ska därför dömas för ett fall av ofredande, men frias också från den första åtalspunkten.