Ni minns väl Pussel? Vingåkers ryttarförening på Vårnäs kunde köpa ponnyn efter föreningens och Kurirens gemensamma insamling i höstas. Målet var en ny handikapphäst, men det fantastiska gensvaret från er läsare gjorde att föreningen även kan köpa en större häst till handikappridningen.
Jakten på den stora hästen pågår. Men Pussel, han har blivit precis den häst som personalen på ridskolan hade hoppats på. Än så länge är han "prao" vid sidan av de rutinerade ridskolehästarna. Därför leds han på lektioner och har ingen ryttare. Men han går på vanliga lektioner och ska snart börja i knatteridningen.
– Han börjar förstå vad han ska göra när han jobbar på lektionerna, säger ridinstruktören Johannah Ström som med sina kolleger jobbar mycket med att utbilda Pussel.
Så småningom ska han få sin första ryttare i handikappridningen.
– Vi ska skynda långsamt, säger ridinstruktören Kristin Edvinsson.
Handikappridningens betydelse för ryttarna kan inte överskattas. Det är Lukas Lundgren ett av många exempel på. Han har autism, saknar talat språk och samspelar sällan med andra. Men så fick han prova att rida med skolan.
– De sa att det hände något mellan Lukas och hästen, berättar pappa Rickard Lundgren.
I november i fjol fick Lukas börja på fritidsridningen på Vårnäs. Kristin Edvinsson är förbluffad över framstegen.
– Han har lärt sig att bromsa, stanna och gasa med hästen.
Rickard Lundgren berättar att Lukas vanligtvis inte har mycket tålamod. Men i stallet kan han stå hos favorithästen Tompa och mysa länge. Och när han Lukas suttit upp inför lektionen sträcker han, som sällan tar kroppskontakt, ut handen och klappar Kristin på huvudet. Sedan bär det ut på maklig skritt i vårsolen. Lukas Lundgren rider som om han aldrig gjort något annat, och bakom dagens ekipage med fritidsryttare går praon Pussel.