På tur i mormorsmors hembygd

I slutet av 1800-talet utvandrade amerikanen Leon Johnsons släkt från Täpplinge till landet over there. Nu är han på Sverigebesök för att söka sina rötter.

Vingåker2016-06-18 10:00

Det är fredagseftermiddag och i hembygdsföreningens lokal är makarna Leon och Gael Johnson från Idaho på plats med Leons syssling Gunnel Rudin för att söka efter foton i arkiven.

Makarna Johnsons Sverigebesök är en resa i den svenska släkts fotspår.

I slutet av 1800-talet kom mormoner till Vingåker för att missionera och Leon Johnsons mormors familj på torpet Täpplinge anslöt sig till Jesu kristi kyrka av sista dagars heliga. Förförljelse och förbud mot att predika sin lära för öppna dörrar drev dem över Atlanten.

– Det var svårt att vara här så mormors syskon utvandrade en efter en till Salt lake city i Utah. Mormors syster Maria var bara tolv år när hon reste själv till Amerika, berättar Leon Johnson.

Hans mormors bror Gustaf Pehrson blev sist kvar i Vingåker med sin mor och syster innan de också for till Amerika 1900. Det sista året i Sverige skrev han dagbok som Leon Johnson fått hjälp att översätta till engelska.

Som torparson gjorde Gustaf Pehrson dagsverken på 45 olika ställen sitt sista år i Sverige och ett av dem var sågverket i Skenäs. Leon Johnson hoppas kunna hitta en gammal bild på hur sågen såg ut, men än har han kammat noll.

Gustaf Pehrsons dagbok vill Leon Johnson förvandla till en bok och nu besöker han platser som beskrivs för att ta foton och söka information.

Precis som sin utvandrade släkt från Sverige är Leon Johnson mormon.

– Familjehistoria och nära kontakt med vårt arv är så viktigt för oss. Det är ett kärleksfullt uppdrag.

Han har starka barndomsminnen av sin mormor Carolina Pehrson.

– Jag växte upp dörr i dörr med mormor och som liten var hos henne varje dag. Mormor pratade amerikanska med Vingåkersbrytning precis som min syssling Gunnel.

Raggmunk, svenska pannkakor och rispudding var mattraditioner hon tog med sig till det nya hemlandet.

– I åratal har jag drömt om att se min mormors hembygd. Även om det är 100 år sedan de bodde här känns det som jag har kommit hem. Människor här är väldigt vänliga och alla pratar engelska, säger han med ett leende.

Hustrun Gael Johnson är lika entusiastisk:

– Jag kunde lätt tänka mig att bo här. Jag älskar Sverige! säger hon med eftertryck.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om