Först när Tomas lärare på Duveholms gymnasiesärskola pratade om att eleverna skulle ta ridlektioner var Tomas pappa Tommy Gustavsson skeptisk.
– Jag tänkte, att Tomas ju kunde ställa sig bakom en häst och bli sparkad.
Men snart gick oron över. Den här fredagen i november är Tommy med på Vingåkers ryttarförening och följer Tomas förberedelser inför ridlektionen. Han fotar och filmar när Tomas hämtar Filip i hagen, ryktar honom med varsamma tag i stallet och leder honom till lektionen. När det är dags att sitta upp ställer Tomas sig på stegen vid den stora hästen. Längre än så har han inte kommit än, men Tommy är förvånad över att Tomas alls har tagit klivet upp på stegen. Det hade han inte gjort för några månader sedan.
– Jag håller inte för omöjligt att han kommer att sitta upp.
Tommy Gustavsson ser hur Tomas ridlektion blir en lektion i konsten att handskas försiktigt med en levande varelse, att känna, klappa.
– Även om han inte sitter upp är det här en jättestor upplevelse för Tomas, säger läraren Stefan Wahlström.
Tomas pappa berättar att Tomas var en helt vanlig liten kille fram till ett och ett halvt års ålder. Han hade börjat prata och var så livlig som bara ett barn i den åldern kan vara. Men så fick han trippelvaccinsprutan och blev jättesjuk i en vecka. Sedan slöt han sig. Talet försvann och han fick så småningom diagnosen autism.
Familjen har aldrig kunnat bevisa att sprutan orsakade funktionsnedsättningen. Tomas föräldrar har tagit hand om honom hemma i alla år. Det har varit slitsamt, men Tommy Gustavsson berättar att han aldrig hade velat ha det annorlunda.
Till våren ska Tomas sluta på gymnasiesärskolan. Han har nyss fyllt 20 och familjen har bestämt att han ska få flytta till en gruppbostad.
– Det är en omställning som känns redan. Men det är ett beslut som vi måste ta, säger hans pappa som beskriver sin son med stor värme.
– Tomas är en avvaktande person, som lätt blir passiv om man inte är på. Han har utvecklingspotential. Tidigare var han självdestruktiv. Vi fick höra att det kunde bli värre i tonåren, men han blev snäll och lugn, säger han och blickar ner från läktaren på sonen som i energiskt tempo leder hästen i ridhuset.