Fritidskartan över västra Sörmland erbjuder oändliga möjligheter för ett hugat reportageteam. När pilen är kastad ger vi oss ut och söker upp nedslagsplatsen i verkligheten. Att vi gick några hundra meter fel och inte kom till Skyttstugan utan till Lindstugan visade sig ge ett inspirerande möte med både människa och historia.
Några hundra meter in från genomfartsvägen, där lastbilar dundrar förbi med för landsbygden täta mellanrum, har Klara Holstad hittat sitt viste på jorden. Vägen dit för in i stillheten och vilsamheten i naturen. Pors doftar kryddigt från skogsmarken, fåglar varnar varandra att det går folk på vägen, och himlen förbereder sig för att väta jorden.
När regndropparna landar mjukt mot löv och barr siktar vi en bit nygjord gärdsgård och en trädgårdstäppa med karaktär. På förstubron står en kvinna som välkomnar oss upp under tak det första hon gör.
– Jag köpte det här stället för två år sen tillsammans med min äldsta dotter. Jag har längtat i 40 år, berättar Klara Holstad.
I sommar går hon en biodlarutbildning och hon siktar på att bosätta sig permanent i det som är hennes mormorsmors och mormors hembygd. Själv är hon uppvuxen i Stockholm och fortfarande boende där växelvis med Lindstugan. Hon driver en butik som säljer ekologiska och biodynamiska varor i Bromma.
– Jag har levt i stad. Min mormors mamma föddes sju kilometer härifrån.
Klara Holstad har inte vistats i Vingåkersbygden under åren men känner att de tidigare generationerna ger samhörigheten hon känner med den plats där vi befinner oss. På frågan hur hon hittade det säger hon:
– Vad heter den där sajten som de har allt på..? Blocket.
Hon hade haft kontakt med mäklare och letade hus. Hon hade börjat fundera på ett i Finnerödja när hon åkte förbi på vägen mellan Fagermokorset och Vingåker.
– Jag kände att det är ju här jag vill vara! Sen gick jag ut på Blocket halv åtta morgonen efter och då fanns det här där.
Hon bad mäklaren ta reda på om ägarna skulle vilja sälja direkt utan att söka fler köpare.
– De sa ja. De var glada att det vi som köpte det. Det här stället behöver kärlek.
Skorna hon fann gömda i päronträdet, en damsko och en barnsko, har hon tagit väl vara på och visar med omsorg. De var i oskatt skick när de lyftes ur sin gömma i det gamla trädet som fick falla för ålderdom, men vittrade sönder då de väcktes till nutiden. Ett påtagligt vittne om liv som varit vid Lindstugan.
– Huset är från 1908 men platsen har varit bebodd sedan 1600-talet vet min granne som forskat. Förra året hittade jag en ring i backen. Det stod 1849 i den. Jag ser inte mer vad det står, men den har precis formen av en vigselring fastän den inte är av något dyrbart material.
På frågan vad hon själv finner på platsen säger Klara Holstad:
– Avskildhet. Närhet, ändå. Stillheten. Det är fridfullt, trots vildsvinen och hjortarna.
Det kan komma 30 hjortar klivandes på trädgårdsgången. Vildsvinen har bökat, men än så länge bara i kanten av gräsmattan.
– När vi var här i julas grymtade de här utanför. Nu ska vi stängsla.
De förra ägarna lät böcker följa med huset, bland dem "Jorden och vingarna", utgiven i Finland 1945. Den skrevs av en man, Yrjö Kokko, som var ute i kriget och som skapade en saga till sina barn berättar Klara Holstad. När hon sökte den på nätet upptäckte hon att det görs en opera på historien om älvan som förlorade sina vingar men överlevde ändå.
– Fantastiskt, att det kom böcker med huset också.