Efter en bilfärd längs en lång grusväg, med flera avtagsvägar, når vi fram till Bärle – den gamla gården som ligger naturskönt alldeles intill Tisnarens strand med bostadshus, uthus och lada. Gården ägs av Vingåkers kommun, men hade fallit i glömska.
Det var när en anhörig till en numera avliden, före detta kommunal chef, för en tid sedan lämnade in en uppsättning nycklar i kommunhuset som kommunen fick upp ögonen för att man faktiskt äger den bortglömda gården Bärle.
Gården arrenderades under många år av en sportfiskarförening, som när den bildades hette Bofors-Bärle sportfiskarklubb. Föreningen, som bestod av anställda inom både kommunen och dåvarande Bofors Liab Vingåkersverken, som numera är Nammo, arrenderade fiskevatten i Tisnaren och disponerade stugan i Bärle som klubbstuga. Anställda i Vingåkers kommun samt anställda på ammunitionsfabriken kunde fiska bland annat kräftor genom föreningen.
I gamla tidningsklipp från Katrineholms-Kuriren går det att läsa att gården har anor från 1800-talet och rustades upp på 1990-talet med hjälp av kommunen och dåtidens arbetsmarknadsprojekt för att dämpa arbetslösheten – ALU.
Enligt Susanne Jaktlund, samhällsbyggnadschef i kommunen, somnade fiskeföreningens verksamhet in för några år sedan och så gjorde även Bärle gård.
Den lilla gården, med faluröda byggnader, ligger inom skyddsområdet för ammunitionsfabriken Nammo. Det gör att man inte får bo eller övernatta på gården, enligt Jaktlund.
När tidningen tidigare i veckan besökte Bärle tillsammans med Susanne Jaktlund fann vi en plats där tiden stått stilla i flera år.
I bostadshuset ligger massvis med döda möss på golvet och även en och annan död fågel. Det är kallt och rått.
I kylskåpet står ett juicepaket vars bäst före datum var år 2020. En förpackning "dammsugare" gick ut för många år sedan, men den gröna marsipanen ser ändå relativt fräsch ut.
På ett bord i vad som kanske varit vardagsrum, ligger protokoll från fiskeföreningens möte daterat 2018, liksom en meny från samma år som tyder på att festligheter med mat och dryck hållits i lokalen.
– Det finns el, men inget vatten, säger Susanne Jaktlund som visar oss runt.
I uthuset hittar vi kräftburar och annan fiskeutrustning. I en påslagen frysbox hittar vi nedfrusen betesfisk. Vilket år fisken frystes in är okänt.
Efter en kort promenad når vi strandkanten. Här finns flera plastbåtar som tillhört föreningen, varav en ligger vattenfylld i sjön. Här ligger också en uppdragen flytbrygga under presenningar.
– Marken närmast vattnet tillhör dock inte oss utan Sveaskog, säger Susanne Jaktlund.
Vad som ska hända med Bärle gård är oklart. Susanne Jaktlund har dock fått indikationer från Nammo om att det finns intresse för att blåsa liv i fiskeföreningen igen. I så fall skulle kräftfiskemöjligheterna kunna öppna igen för anställda vid kommunen och Nammo. Därmed skulle även Bärle gård kunna väckas ur törnrosasömnen.
– Vi ska ha ett möte inom kort med Nammo och höra vad de vill, säger Susanne Jaktlund.
Hon berättar att kommunen nyligen också påbörjat ett arbete med att se över alla arrendeavtal, något som det varit en viss oordning på. På så sätt hoppas man från kommunens sida få bättre kontroll över vilka fastigheter och vilken mark som kommunen äger och arrenderar ut än vad man tidigare har haft.