Familjen Dahlqvist har tillfälligt flyttat in i en egen lägenhet i Vingåker efter att ha bott hemma hos vänner sedan branden som totalförstörde deras hem för mer än en vecka sedan.
Susanne och Gustav Dahlqvist var båda på sina arbetsplatser när de fick veta att deras hus stod i lågor. De möttes av ett brinnande inferno hemma på Hansjögatan med poliser, brandmän och ambulanspersonal överallt.
Några grannar tog hand om dem i chocken. De fick värme och omsorg. Släkt, vänner och andra snälla människor hjälpe till och gav familjen sitt stöd i form av bland annat kärlek, tak över huvudet, mat och kläder.
Sakta börjar familjen komma till sans igen och återhämta sig efter chocken men sedan dess har det runnit många tårar. I måndags fick Susanne och Gustav Dahlqvist tillsammans med sina barn flytta in i en egen lägenhet där de ska bo under tiden som deras hus byggs upp igen.
Tack vare hjälpen från alla nära och kära, försäkringsbolaget, företag i Vingåker och andra människor har de en vecka efter katastrofen ett i stort sett fungerande hem att bo i.
Från Vingåkers kommun däremot hade familjen inte hört ett ljud fram till i onsdags, när Susanne Dahlqvists pappa Kent Rosenberg ilsknade till och åkte till kommunhuset i Vingåker och frågade kommunchefen Marita Skog varför ingen från kommunen hört av sig och frågat om familjen behöver någon hjälp.
- Då blev det fart. Marita Skog följde med mig hem till Gustav och Susanne. Hon var jätteledsen och bad så mycket om ursäkt. Hon skämdes, säger Susanne Dahlqvists pappa Kent Rosenberg.
- Man undrar ju vad det finns för beredskap i den här kommunen? Det är så himla märkligt att ingen har hört av sig och frågat oss hur vi mår, om vi behöver någon hjälp eller liknande, säger Susanne Dahlqvist.
Hon är tydlig och vill påpeka att familjen absolut inte vill ha någonting av kommunen. De är heller inte ute efter att någon inom Vingåkers kommun ska "hängas" för att inte ha skött sitt jobb. Att de reagerar på kommunens hantering beror enbart på att det inte ska hända någon annan i framtiden.
- Vi har alla saker vi behöver nu tack vare alla vänliga människor. Men vi förstår fortfarande inte varför ingen hört av sig från kommunen. Förra onsdagen stod en familj helt utan bostad, utan en enda grej. Varför gör inte kommunen något? Varför ringer ingen? Kommunen är ju avlönad av oss medborgare och det är inte speciellt svårt att hitta oss. Vi har ju dessutom barn och deras välmående måste ju komma i första hand, säger Susanne Dahlqvist.
Gustav Dahlqvist undrar om det inte finns någon sorts krispärm hos kommunen där det står vad man ska göra och hur man ska agera när något liknande händer andra. Om man råkar ut för en tragedi, som att huset brinner ner, och inte har det stora kontaktnät som familjen Dahlqvist har, riskerar man då att få sova under en gran eller griper kommunen in? Kommunens socialtjänst har ju koll på så mycket, speciellt när det gäller barns välmående, men inte i det här fallet.
Gustav och Susanne Dahlqvist är oerhört tacksamma för den hjälp som deras försäkringsbolag Trygg-Hansa gett dem. De fick genast efter branden en personlig kontaktman som varit ett stöd och stor hjälp.
- Utan honom hade vi inte kommit så här långt. Vi hade inte orkat, helt enkelt. Nu har vi så vi klarar oss och är på banan, säger Gustav Dahlqvist och säger att det blir en jul i år också – men en ganska konstig jul.